I söndags va då dagen då det va dax att sätta sig i bilen och köra de 16 milen det är till uppfödaren och hämta hem min efterlängtade tikvalp. Thilwhil's Impa heter hon och är faktiskt släkt med Saulos. Jag tror hon kommer bli ett fantastiskt sällskap för Salle och mig plus att hon säkert kommer bli en härlig tävlings och träningskamrat till mig.
När alla papper va klara och Salle fått nosa lite lastade vi in oss i bilen för den 2 timmar långa färden hem. De första 9 minuterna grät hon men sen somnade hon i mitt knä och va tyst så gott som hela vägen hem. Vi stannade i Vislanda för att släppa av vår chaufför så sista biten fick hon åka i passagerarsätet och där somnade hon direkt. Väl hemma började Salle bli nyfiken på Impa men hon va då inte fullt så imponerad av honom. Stor och otäck tyckte hon att han va som kom springande mot henne. Vi kom tillslut in och där upplevde nog Salle att han blev lite trängd. Han talade högt och tydligt om för henne att hon ska hålla sig borta från hans matskålar. Lite mutter blev det även när han tyckte hon va lite för närgången. I mellan åt ser det ut som om han undrar när vi ska skicka hem henne igen men det finns det inga planer på. Trots att han inte gillar henne fullt ut än så tar han sitt ansvar som storebror på stort allvar. Uppe vid byns pizzeria va det några som ville kika på henne genom bilrutan och när de gick bak för att kika på Salle talade han om vems bil det är och att det är bäst att hålla lite avstånd. I vanliga fall vaktar han inte bilen, i alla fall inte med rösten.
Jag tycker mig redan se små skillnader på Salle som valp och Impa. Ska bli oerhört kul att få förvalta den här tösen och se vad det blir av henne.
