Vi njuter

Igår lastade jag in Salle i bilen och drog på semester. Ja, Salle kanske inte ser det som semester att umgås med två tikar hela dagarna men vi mattar tycker det är semester. Efter dagens bravader har vi tre utslagna jyckar och två fattiga men ack så nöjda mattar.

Fortsatta framgångar

I går mötte jag och Saulos upp M och Bach. Det är nog två månader sen vi sågs då M börjat nytt jobb och har tillfälligt bott på Öland för att utbilda sig. Vi bestämde oss för att ordna lite fika och dra till skogs för att spåra lite. Båda jyckarna kände igen sig och va ivriga på att få komma ut. Vi la snabbt varsitt spår och lät dom ligga under tiden som vi fikade och pratade ikapp lite.

Saulos fick snällt sitta i bilen och vänta medan Bach gick sitt och han va så frustrerad. Han fattade ju vad som va på G då M lånade sele och lina av oss så han skrek och gnydde när vi gick. Bach hade inte fått spåra på länge så han fick ett kort åkerspår med en vinkel i som fick ligga ca 40min. Det löste han bra. Så blev det då Saulos tur. Hans spår gick i skogen i upp och nerförsbacke med en 90graders vinkel och 300-400meter långt. (Inga apporter för det har jag inte skaffat än) Efter kanske 25meter med lite virr drogs näsan ner i backen som en magnet och förblev där. Löste hela spåret klockrent trots att jag störde honom vid vinkeln. Vid slutet kopplade jag loss och då frispårade han dom sista 50meterna jag gått ut till vägen. Han älskar verkligen det här!

Markus lägger ytterligare ett spår till Bach men i skog den här gången under tiden som jag och Salle går vårat. Medan det får ligga till sig kör jag lite lydnad med Saulos. Tyvärr hamnade M i alldeles för tät björksly som gjorde att hans spår gick lite som ett U men alldeles för smalt så det blev lite för klurigt för Bach att lösa hela. För att låta honom avsluta på topp la M ytterligare ett rakt på åkern. Bråttom att gå vidare som jag har bad jag M att lägga ett rakt till Salle oxå på ca 150meter bara för att se om han löser det. Vi körde lite uppletande för att fördriva tiden medan spåren fick ligga till sig.

Saulos löste sitt lika bra som om det va jag som hade gått det. Matte stolt som en tupp efter dagens övningar. Bach hade nog blivit lite trött för han slog en del i spåret men löste det ändå. Efter tre timmar i skogen kände vi att både vi och våra hundar var trötta så vi packade ihop supernöjda och planerar redan för nästa gång vi kan styra upp en träningsdag. Det är sådana här lyckade dagar man lever på när andra går tyngre.

Imorgon tar jag och Salle semester. Den har vi längtat efter länge.

Det går frammåt

Ytterligare en spårdag att lägga till handlingarna. Saulos gillar det och spårar bara bättre och bättre för varje gång. Trots att polaren satt i bilen och skrek av sorg för att han inte fick följa med satte Salle näsan i backen och jobbade sig igenom spåret. Han stannade upp några gånger när Lokon skrek som högst men fortsatte sen jobba. Spåret gick över en liten skogsväg med små diken på var sida dessutom passerade två tanter mitt spår där precis när jag lagt det så en riktig kluring blev det. Saulos blev lite förvirrad där och verkade nästan tro att spåret va slut men jag stod kvar och väntade och efter kanske 30-60 sekunder va det som en blixt slog ner i hoffe hjärnan för han skuttade över diket, satte ner näsan och spårade klart det sista klockrent.

Nästa gång vi spårar ska jag introducera apporterna i spåret sen ska jag ta mig i kragen och börja träna lydnad ordentligt. Så kanske, kanske vi hinner med en apellstart innan säsongen är slut.

Jag har anmält oss till en kurs som heter Apell/lydnadskurs och förhoppningsvis kommer vi med på den dessutom hoppas jag den drar igång snart.

Ny dag

Blev lite hastigt och lustigt hundvakt åt Lokon, en jaktlabbe som kommer riktigt bra överens med Saulos, i en vecka. Helgen inleddes med sovmorgon sen mötte vi upp spårgänget vid Växjö BK för att dra ut till skogen och spåra. Dom sista spåren Saulos har gått har han ju inte löst på något lysande sätt direkt. Vimsat fram och tillbaka, haft nosen långt uppe i himlen osv. Ibland har jag faktiskt undrat om han verkligen har vetat vad han ska göra. Idag va planen att lägga flera korta spår med korv i och se om han fixar dom.

Redan när han togs ur bilen och vi gick mot spåret hade jag en helt annan känsla än sist. Han verkade taggad och fokuserad. Gick första spåret klockrent, va inte intresserad av mitt slut utan fortsatte och avslutade spåret kanon. Så istället för två ca 100m långa spår blev det ett U format spår på ca 250m. Nöjd matte valde att skippa det sista korta spåret och låta Lokon gå det. Infon va att det är två år sen han spårade. Trots det löste han sitt spår även om han behövde styras lite.

Så nu har jag två trötta jyckar som ligger utslagna på golvet här hemma. Imorgon ska vi spåra igen.

Det är tungt nu

Fjonte har idag fått somna in. Det är tungt som fan och mer orkar jag inte skriva nu.

Min älskade farbror Fjonte, halva mitt liv gjorde du mig sällskap, nu måste jag fortsätta utan dig.

Huggorm och Osby

Verkar som om jag och hoffe utställningen i Osby inte riktigt klickar. Första året snubblar jag över Salle och gör honom halt, andra året slår han av en tand och behöver sövas = karens och i år läggs en dag åt att grubbla på om huruvida min fyrbenta älskling blev biten av huggormen som kom på besök.

Jag börjar från början. Hade tänkt åka till Osby redan i lördags och kika på brukstävlingen men bestämde mig för att ta dagen som den kommer. Vaknar sent och gör morgonbestyren som vanligt. Släpper ut Saulos i trädgården och sätter mig på trappan och njuter av vädret. Efter en liten stund börjar han visa stort intresse för något på marken, tar ett skutt bakåt för att sen ta ett litet steg fram igen. Min hjärna skriker ORM, rösten skriker på hunden och jag far in efter gummistövlarna. Salle kommer glatt skuttande och vill följa med tillbaka ner. Sätter honom i trädgården och går fram och visst är där en riktigt sur HUGGORM. Efter mycket om och men under gårdagen konstaterar jag att han troligtvis inte blivit biten och väljer att åka till Osby idag för att ställa.

Det beslutet ångrar jag inte. 93 hoffar ska det tydligen ha varit där. Det tog lång tid innan det blev vår tur och jag hoppades inte direkt på något då vi sist "bara" fick ett GOOD. Den här gången fick vi ett VERY GOOD och enligt hans uppfödare bra kritik. (Den står på tyska och jag har inte orkat ta mig igenom den själv ännu) Domaren sa att han är snygg och att jag absolut ska fortsätta visa honom men försöka få honom att visa upp sig med attityden "störst, bäst, vackrast". Jag har tydligen kommit över min värsta nervositet för Salle har aldrig uppfört sig så bra i ringen som han gjorde idag. Nästan så att jag blir sugen på att ställa fler gånger, jag som skulle lägga ner det. Solen strålade hela dagen och träffade mig lite för mycket precis som vanligt.

Alla resultat kan jag inte redovisa här men några.

Bästa tik och BIS blev Gräfin Von Der Rammelburg. Superkul tycker jag då det är Saulos uppfödares tyska import och jag tycker hon är så snygg.

Bästa hane och BIM blev Avrafastes Dolf

Superriksmästare blev Hässlehoffs Gaia-Guccidoter

Självklart har alla dessa hundar ägare och förare men jag har valt att försöka låta bli att namnge folk här på bloggen så därför skriver jag inte ut deras namn.

Hundbiten...

... kan man vara på flera sätt. Just nu är jag bokstavligt talat hundbiten och det av min EGEN. Vi hälsade på pappa och tanken va att utnyttja hans jaktmarker för ett spår och trädgården för lite lydnad. Börjar med lite bus och tar fram kamptrasan. Ögonen på Saulos börjar lysa och han tycker livet är skitkul rent ut sagt när matte börjar kampa. Jycken blir lite väl taggad och i hettan smäller käften igen rätt över min hand. Jag vrålar av smärta, Salle står som ett levande frågetecken och pappa (hygglot) asgarvar. Efter ca en 5-10min har smärtan lagt sig så pass att jag kan röra på alla fingrar. Detta hände i söndags och idag har jag fortfarande duktigt ont i den när den används. Som tur är måste jag ha en smart hund som själv insåg att han bet fel och släppte direkt. Det gjorde nog att benen i handen räddades. I normala fall, när bettet sitter i trasan, släpper han ju inte gärna. Kan ju nämna att det blev varken spår lagt eller lydnad tränat den dagen. Jag kunde ju inte ens bära ett mjölkpaket med handen än mindre mata jycken med godis.

Saulos med nya favoritleksaken. IKEA-råttan

Som en parentes kan jag ju nämna att jag anmälde Saulos till RMet i Osby så på söndag är det meningen att vi ska göra ett försök till att visa oss i ringen utan att skämmas. Tanken är oxå att åka dit på lördagen för att kika lite på dom som har kommit lite längre i tävlandet än oss.