Hon är galen!

Trodde säkert paret. Jag va på väg hem från matchen och hade ca en mil kvar när jag får syn på ett par med barnvagn som är ute och går. Dom har ju en hund med sig och visst är det en hoffe!!! Jag gör något jag inte trodde jag skulle göra men jag ställer mig på bromsen och vevar ner fönstret för att fråga om det är en hoffe. Visst är det det och jag känner att jag måste förklara att det är så kul att se dom så jag bara va tvungen att stanna och fråga. En tik på 1,5år va det och hon såg väldigt fin ut.

Matchen då? Det visade sig att båda mina bröder spelade och dom vann med 2-1. Himla skönt då det andra laget visade sig va dåliga förlorare. Både spelare och lagledare/tränare. Gnällde på domaren och sa nedlåtande saker till och om "vårat" lag. Vad lär sig ungarna när tränaren har taskig attityd? Äldsta brodern fick göra båda målen men den lilla jobbade bra han med. Grattis och bra jobbat båda två!

Sicken dag...

...vi hade igår. Strålande sol och vi bestämde oss för att åka ut till pappa och va moraliskt stöd när P klyvde ved. Det va nog första gången hon gjorde det utan att skada sig. Sist blev det en vända till akuten och sjukskrivning. P la ner vedklyvningen när jag och Saulos kom så vi satte oss och tittade på pappa och grannen när dom rensade fisknäten istället. Efter en stund undrade pappa varför inte Izza va ute så jag vandrade ner och släppte ut henne. Saulos blev överlycklig och lekte för fullt med henne. Efter en stund la sig pappa på gräsmattan och började leka med Salle. Oj så kul dom hade. Salle skällde, bet och brottades för fullt och mitt i allt bestämde Izza att så får du inte göra mot min husse så hon gick imellan. Det roliga i kråksången är att jag har kämpat förtvivlat för att få Saulos att skälla. Triggat, lekt, voffat på honom, you name it och inte ett litet voff får jag fram men pappa, han får honom att vråla. Får nog använda honom när jag ska lära in skall.

Till middag blev det grillad älgfile för mig och pappa och P åt egenuppfödd, uppfiskad öring och till efterätt blev det nyplockade, kokta kräftor. Pappa har en damm med kräftor och lite öring i så man kan få färska kräftor varje dag om man vill.

Efter middagen fick Saulos och Izza leka lite till och sen fick vi höra Saulos ha ståndskall på pappa med ett älghorn i händerna. Vilket skall han har! Visste jag ju redan men det är kul att höra ibland. Jaktintresserad som jag är kan jag inte låta bli att undra hur det skulle låta om Saulos hade ett riktigt ståndskall i skogen. Det är däremot något som jag inte vill veta av men undra kan man ju. Salle sov som en stock hela vägen hem och fortsatte sova hela kvällen/natten. Det blev en del läckra bilder men dom kommer senare, här eller på hemsidan. Vi ska snart åka och titta på minsta lillebroderns fotbollsmatch i minst lika bra väder som igår =)

Bildbombning!

Tequila är mycket skeptisk

Izza -Kan vi inte sluta nu? Jag orkar inte mer!

Titta så bra jag hoppar!

Saulos och Bach

"Vänta, så jag kan sno pinnen av dig"

Klant hund!

Idag åkte jag till Ljungby för att hälsa på lite folk. Första stoppet va hos P för lite kaffe och en pratstund innan jag skulle vidare till M och Bach för fika och långpromenad med jyckarna.

Hemma hos P hinner jag knappt mer än komma dit och hälla upp kaffe innan olyckan är framme. Står vid kylskåpet och ska hälla i mjölk i kaffet när Salle kommer och sätter sig som ett ljus (P kan inte låta bli att ge honom något från kylskåpet när vi är där, så vad tror ni han ville?). Snäll som jag är tar jag en ostskiva och ska ge honom när jag upptäcker att hela näsan är BLODIG! Tankarna som snurrar i huvudet är, näsblod, han har slagit i munnen, slagit ut en tand osv. Tar papper och börjar torka rent, försöker kolla i munnen när jag ser att det är därifrån det blöder. Då har klanten bitit sig i tungan!!! Hur mycket blod kan det komma från en tunga? Jo precis hur mycket som helst. Han blöder ner överallt och eftersom han tycker det smakar illa, inte vet var det kommer ifrån eller nåt liknande slickar han sig om näsan hela tiden så blodet stänker. I mitt ansikte, på bordet, golvet, stolar, ja precis överallt. Efter, i mitt tycke, evigheter slutar det blöda och det är snart dax att dra vidare.

Hos M fikar vi innan vi drar ut i skogen. Saulos och Bach hade riktigt kul ihop. Självklart slår Saulos upp sin tunga igen och när vi är tillbaka hemma hos M skäms jag nästan för att visa min hund. Det ser ut som om jag misshandlat honom blodig eller att han är en typ av mördarhund. Frambenen va helt blodfläckiga och huvudet såg inte heller så trevligt ut. Tur att han mest är svart så det inte syns så väl.

Så här tjusiga är Saulos och Bach (innan Saulos blöder ner hela sig)

Nu ikväll har såret gått upp några gånger men som tur är slutar det blöda ganska fort. Det är ju besvärligt för honom att äta då det börjar blöda ganska omgående. Som tur väl har jag en burk med blötmat som han får ikväll och imorgon bitti för att lindra tungan lite och förhoppningsvis hinner det läka ihop lite över natten. Så kul är det inte att torka blod.

Tur att han är ganska trött efter dagen och ligger vid mina fötter och sover nu.

En snygg hoffe

Jag är så stolt!

Jag är så stolt över min Saulos och mig själv. Vilket genombrott vi fick! Igår på promenaden behövde jag inte koppla honom en enda gång. Vi har en runda som tar ca en timme att gå och man kan säga att den är som en trekant och varje bit är ungefär lika lång. Vilket håll man än väljer att ta så börjar och slutar det med grusväg och minimal trafik. Mitten sträckan däremot går genom byn, asfalterad och där är det 50km/h halva sträckan och 70km/h andra halvan. I vanliga fall går Saulos lös på grusvägen och jag har alltid behövt koppla honom på "stora" vägen för han har inte kunnat hålla sig vid min sida. Dom sista gångerna har han fixat en bit men sen inte brytt sig el orkat fokusera, jag vet inte vilket, så jag har alltid fått koppla honom. Igår började vi som vanligt. Han fick gå lös och lulla runt, när vi kommer till mitten sträckan kallar jag in honom och beodrar "Här" (mitt kommando för att vara vid min sida) och fortsätter gå. Ju längre vi går desto gladare och nöjdare blir jag för han håller sig vid min sida. Jag får påminna honom ibland och berömmer mycket med rösten och godis. Det gick åt en massa godis men han fixade hela sträckan. Jag har nog aldrig varit så stolt och nöjd med Saulos och mig som jag va då. Jag är fortfarande stolt över den prestationen. Vi har inte ens varit nära att gå så långt vid sidan tidigare.

Riktigt duktig är han emellanåt, hittar inte bara på bus. Idag gick vi samma runda fast åt andra hållet och han va lika duktig idag. Så nu är man en stolt hoffematte och känner att träningen ger resultat.

Utbrytarkungen Salle har gjort det igen!

Att Saulos kan öppna dörrar vet jag men att han kan ta sig ur en stängd box begriper jag inte riktigt. En dag när vi skulle rida tyckte jag att det är bättre han får vara i en box ist för bilen. När vi kommer tillbaka möter vi Saulos lös. Inne i stallet är boxdörren stängd och vi konstatera att han på nåt sätt hoppat ut. Boxväggarna är ganska höga, det är precis så att han ser över kanten om han står på bakbenen och sträcker på sig ordentligt. I fredags tog vi en ridtur och Saulos fick låna hundgården att vara i under tiden då han tar sig ur en box. Hur kul är det att upptäcka en tom hundgård när man kommer tillbaka? Det kan jag svara på för på nåt sätt har han hoppat el klättrat ur den. Tänker att jag kan ju vänta med att bli hysterisk tills jag blivit av med hästen men då kommer Saulos ut ur stallet och är överlycklig för att vi är tillbaka. Så skönt!

Igår hade vi haft fantastiskt väder och jag tänkte att det är en perfekt dag att ta med Salle på en ridtur. Nån gång ska han ju lära sig. Det börjar ju bra... eller inte! Han BITER Moggie i bakbenen när jag tar ut honom ur hagen. Ryter och schasar bort honom och undrar hur detta ska gå. Sen ger vi oss iväg. Igår hade jag en en långpiska med mig för att få en längre "arm" och kunna mota bort honom. Allt flöt på bra den första biten tills jag började trava. Då fick han ett fnatt igen och trodde han skulle tugga lite på Moggies ben el svans men se det lyckades han inte med. Jag råkade nämligen få in en träff i pannan på honom med piskan och sen lät han minsann bli resten av rundan trots att vi även galopperade. Hurra!! Vi har ju fortfarande en del som ska läras in för att det ska gå att ha med honom överallt tex ett fotgående jämte hästen och dessutom vill jag helst röntga höfterna innan han får följa med på några längre rundor. Nu får han bara följa med om dom tar ca en timme och då rider jag inte i ett högt tempo.

Nu måste jag bara komma på var Saulos ska vara när det blir för varmt för att vara i bilen när vi ska rida och han inte kan följa med. Det är ju lite elakt att lämna honom hemma när han har så kul ihop med Lokon. Jaja det löser sig...

Jag kanske skulle skämmas lite?

Så dålig som jag varit på att uppdatera trots att det har hänt lite här hemma. Jag kan ju börja med att berätta om hur det gick i Malmö. Trots blixthalka en bit så jag fick krypköra kom vi ner i god tid innan det va dax att gå upp i ringen. Väl i ringen hade vi kanske inte vår allra mest lysande stund ihop. Saulos (eller jag kanske?) skötte sig hyfsat när vi visade hans rörelser men sen när han skulle stå fint (som jag vet att han kan) ville han inte va med längre. Sitta, ligga ja allt möjligt utom att stå och när han väl står upp stod han fult. Ett andra pris blev resultatet men kritiken va bra och han är ju inte så gammal än. Vi fick glädja oss åt Salles uppfödares andra framgångar ist. Bla CERT (som resulterade i SUCH), BIM, CK, CACIB, och R-CACIB. GRATTIS!

Har ju sagt att i år kommer jag inte ställa så mycket. Hade bara planerat in Osby och Växjö oxå men nu är det bestämt att vi ska till Lomma på en inofficiell. Mest som sällskap och stöttning för S som äntligen har bestämt sig för att få en officiell bedömning av Levis men hon ska börja på en inoffare och då får vi hänga på som moraliskt stöd.

Tänker avsluta med att skryta lite. Saulos har agerat terapihund! Han fick för några helger sen träffa en liten flicka på 4-5år som har ett handikapp. Hon kan bla inte prata riktigt utan använder mest teckenspråk. När hon först såg Saulos skrek hon av rädsla men vågade klappa honom på rumpan om jag höll i huvudet. Efter en stund tog jag fram godis till Salle och visade lite av vad han kunde sen fick hon mata och hon ville ju att han skulle sitta och ligga när hon sa det oxå. Som tur är har jag omedvetet tränat in sitt och ligg även med tecken så hon använde mina "tecken" och Saulos lyssnade och va jätte duktig. Innan det va dax för henne att åka hem satt hon och kramade och pussade Saulos. Hon sa även att han va hennes. Jag har nu i efterhand fått veta att Saulos är den första hund som hon har gillat. Bra gjort av Salle att agera terapihund så bra. ;)

Sen måste jag säga att denna helgen är första gången pappa har sagt till mig att Saulos är en fin hund och att vi kan komma långt. Även pappas granne sa det och att han är imponerad av hur snäll och lydig han är. Det är superkul att få höra det av dom som har haft hund i hela livet.