Det gör ont i mig att behöva erkänna att Saulos visar de första tecknen på att han inte är purung längre. Han är lika fartfylld och pigg som han alltid varit. Alltid sugen på att träna eller hitta på saker. Men jag ser att han inte längre vill leka med Impa så som de alltid gjort på hoffars vis. Hårt och vilt med tacklingar i hög fart och brottningsmatcher. Nä, när Impa bjuder upp till det söker han mig för hjälp eller blir irriterad på tokstollan som då blir frustrerad. Jaktlek och inomhusbrottningen är han fortfarande pigg på och bjuder själv in till det lika ofta som Impa. Men det är tufft att behöva inse att han inte längre är en unghund. I februari blir han 8 år och veteran. Jag hoppas innerligt att han har många friska, pigga år kvar och kan fortsätta vara min stöttepelare i många år till.
Min älskade, bästa vän!
Du och jag, vilket team vi är.
