Dagens lydnadsträning höll på att sluta i katastrof. Nu gjorde det
inte det som tur väl är men ändå sitter det en obehagskänsla kvar i
kroppen samtidigt som jag är oerhört frustrerad och lite arg.
Anledningen till att jag är det beror på två av träningskamraternas
bristande tillsyn på sina hundar. Vid ett tillfälle när jag och Saulos
värmde upp, vi kampade och busade lite, kommer deras två hanhundar
springandes fram till oss. Saulos är just då 5-10 meter ifrån mig och
jag upplever det som att han vill lyda mitt kommando och komma men att
han inte kan för då vänder han ryggen åt de två som har ganska spänd
hållning och inte är så vänliga längre. Saulos svarar så klart med att
visa att de ska backa av. Då är jag framme och får tag i honom. Nått
varv med schäfern runt oss dansar vi innan jag snubblar på mina fötter
och hamnar på rygg. Tror att jag samtidigt ropar "få bort honom"
upprepade gånger. Schäfern blir tillslut infångad (BC-korsningen hade
nog blivit det tidigare) och vi kan börja jobba på att glömma allt.
Eller vi och vi, JAG behövde jobba på det. Saulos släppte ju allt så
fort han kom ur situationen och tittade inte ens åt de andra.
Nu
är det ju sånt här som kan hända med det FÅR INTE göra det. På sätt och
vis tror jag att jag tar det lite hårdare då jag dels vet hur illa ett
slagsmål kan gå men kanske främst för att jag tränat med de här
personerna tidigare och de är mkt väl medvetna om att Saulos inte är den
typen av hund som gillar alla andra hundar och särskilt inte när han är
i "jobbfas". Har man då hund som kan strunta i matte så vidtar man väl
åtgärder. Jaja, det gick bra den här gången och nu har jag fått vräka ur
mig irritationen lite så dax att lägga det bakom sig.
Vi
fick ju ändå till en bra träning med mycket bra känsla och alla
momenten känns som om de finns där. De behöver ju bli bättre men det får
vi slipa på.
Impa slapp lydnaden idag men så hade hon ju fått träna sök tidigare.
 |
| Vi hade lite snö en kort tid |
