Så skönt!

Fick ett glädjande telefonsamtal imorse av L. Polisen hade ringt henne igår kväll vid elvatiden och sagt att dom har hittat våra sadlar så imorgon ska jag in och identifiera dom så kanske vi snart kan få tillbaka dom. Så himla skönt att slippa krångla med försäkringsbolag och inköp av nya sadlar. Jippi!!!

Mindre roligt va det igår när jag kom hem från L och stallet. Saulos hade lekt med Lokon i alla dess möjliga olika pölar och högar. Han luktade apa! eller iaf häst och ko bajs så det blev nästan raka vägen in i duschen med honom. Det är ju något som han verkligen inte tycker om, så ynklig han ser ut då. Nästan så man tycker synd om honom. Tvättas skulle han ju ändå göras innan lördag så att han hade lyckats skita ner sig så ordentligt igår gjorde inte så mycket. Han blev ju riktigt ren och fin och nu luktar han ju gott igen ;-) Jag försökte torka honom torr med hårfönen men efter en halvtimme och en halvtorr hund gav jag upp. Varken jag eller Saulos ville mer så vi gick ner och unnade oss lite godis. Choklad för min del och ett smarrigt ben för Saulos. Nu får han bli hemma när jag ska till stallet imorgon, vill inte ha en så illaluktande hund igen innan lördag.

Helvete!

Det här inlägget kommer inte handla om Saulos överhuvudtaget. Jag behöver bara ventilera min ilska lite...

Det har varit inbrott i stallet inatt/idag och tjuvarna har stulit alla våra sadlar och våra hjälmar. Jag hade två där som såklart blev stulna. Värre är det för L som blev av med fyra stycken. Jag fattar att om man gör inbrott så tar man sadlar för det är där värdet finns men hjälmar som dessutom är ganska gamla och slita!? Dom har inte rört något annat. Inte träns, täcken eller något annat. Jag blir så förbannad på folk som inte kan låta andras saker vara.

Katterna tar sig friheter!

När jag ligger sjuk i förkylning tar katterna sig friheter. Gammelmannen har ju lite egna regler men jag kan inte komma ihåg ett det är okej att va på bordet hur som helst. Tequila är en riktig kelgris men lite blyg och visar sig helst inte för främmat folk. Dom här bilderna togs för några veckor sen när jag låg förkyld.

Tant Tequila ska ligga under täcket med huvudkudde i soffan. Det blir trångt men gosigt.

Farbror Fjonte kör en egen stil på bordet

Mitt nya favorit ord!

Kommer vi till snart men jag kan ju börja med att berätta att så himla mycket händer inte här. Det rullar på i sin gamla vanliga takt. Snön har legat djup och Saulos älskar det. Rulla och dyka i den är toppen. Vi tränar lite men mest nonsens trick (måste börja träna mer allvarligt annars kommer vi inte nå våra mål i år) och försöker träffa lite kompisar då och då.

Den 27 februari kom Moggie (min 23-åriga ponny) hem från fodervärden så Saulos har börjat bli en stall hund. Moggie står uppstallad hos L som har två labradorer, Etna och Lokon, så Saulos blir överlycklig varje gång vi åker dit för han älskar att leka med Lokon. Jag är i stallet minst två kvällar i veckan för att mocka och släppa in hästarna och sen några gånger till för att rida. Saulos har hittills haft hyfsad respekt för dom och hållit ett visst avstånd men det sket sig helt och hållet idag. Det började redan igår då eländet lyckades käka så mycket hästbajs att han kräktes hela kvällen.

Idag tänkte jag ta en kort ridtur och låta Saulos följa med för första gången. Så länge vi skrittade gick det ganska bra. Moggie va tålmodig men sur när Saulos kom för nära men efter en stund höll han sig en liten bit framför oss. Jag kände att vi kunde börja trava lite och gjorde så. Det är nu vi kommer till mitt nya favorit ord, NEJ. Saulos tyckte det va skit kul att det gick fortare och började springa runt oss, stanna framför och göra lekinviter och bara studsa runt oss. Jag säger, skriker och vrålar nej för att tillslut få honom att förstå att man ska låta hästen va. Vi skrittar och travar lite om vartannat och det går oftast bra. Nån gång ibland får jag påminna Saulos om att han ska hålla lite avstånd och att Moggie inte är en ny lekkamrat. Vi vänder hemåt och kommer till en bra sträcka för att prova galoppen och se hur Saulos reagerar då. Vi kom inte så långt för när vi börjar trava får eländet ett hofferyck och hoppar, studsar, bjuder in till lek och tillslut hänger fanskapet i hästens svans. Mina NEJ lyssnar han inte på för fem öre. Moggie tröttnar och börjar kicka och lyckas få in en liten, liten träff men inte ger sig Saulos för det. Nej det va ju en jätte rolig lek att bita tag i svansen, hänga där en stund och sen springa undan för hovarna. Efter tre fyra svanshängningar hoppar jag av, Saulos hänger i svansen nån gång till och jag beordrar ett NEJ igen och sen ett LIGG. Äntligen lyssnar kräket och gör som jag säger och jag kan sitta upp och sen skritta sista biten hem. Med hunden framför oss...

När jag precis är klar och ska bege mig hem igen visar det sig att L är hemma med sjuka barn så jag blir inbjuden på lite fika medan vi låter Saulos och Lokon leka ute. Efter två tre timmar börjar det bli dax att åka hem men först hjälper vi L att mata korna och som tur är lyssnar hunden på mig igen och blir förlåten för dom döva öronen tidigare under dagen. Nu ligger Saulos helt utslagen på golvet och snarkar.