Mitt nya favorit ord!

Kommer vi till snart men jag kan ju börja med att berätta att så himla mycket händer inte här. Det rullar på i sin gamla vanliga takt. Snön har legat djup och Saulos älskar det. Rulla och dyka i den är toppen. Vi tränar lite men mest nonsens trick (måste börja träna mer allvarligt annars kommer vi inte nå våra mål i år) och försöker träffa lite kompisar då och då.

Den 27 februari kom Moggie (min 23-åriga ponny) hem från fodervärden så Saulos har börjat bli en stall hund. Moggie står uppstallad hos L som har två labradorer, Etna och Lokon, så Saulos blir överlycklig varje gång vi åker dit för han älskar att leka med Lokon. Jag är i stallet minst två kvällar i veckan för att mocka och släppa in hästarna och sen några gånger till för att rida. Saulos har hittills haft hyfsad respekt för dom och hållit ett visst avstånd men det sket sig helt och hållet idag. Det började redan igår då eländet lyckades käka så mycket hästbajs att han kräktes hela kvällen.

Idag tänkte jag ta en kort ridtur och låta Saulos följa med för första gången. Så länge vi skrittade gick det ganska bra. Moggie va tålmodig men sur när Saulos kom för nära men efter en stund höll han sig en liten bit framför oss. Jag kände att vi kunde börja trava lite och gjorde så. Det är nu vi kommer till mitt nya favorit ord, NEJ. Saulos tyckte det va skit kul att det gick fortare och började springa runt oss, stanna framför och göra lekinviter och bara studsa runt oss. Jag säger, skriker och vrålar nej för att tillslut få honom att förstå att man ska låta hästen va. Vi skrittar och travar lite om vartannat och det går oftast bra. Nån gång ibland får jag påminna Saulos om att han ska hålla lite avstånd och att Moggie inte är en ny lekkamrat. Vi vänder hemåt och kommer till en bra sträcka för att prova galoppen och se hur Saulos reagerar då. Vi kom inte så långt för när vi börjar trava får eländet ett hofferyck och hoppar, studsar, bjuder in till lek och tillslut hänger fanskapet i hästens svans. Mina NEJ lyssnar han inte på för fem öre. Moggie tröttnar och börjar kicka och lyckas få in en liten, liten träff men inte ger sig Saulos för det. Nej det va ju en jätte rolig lek att bita tag i svansen, hänga där en stund och sen springa undan för hovarna. Efter tre fyra svanshängningar hoppar jag av, Saulos hänger i svansen nån gång till och jag beordrar ett NEJ igen och sen ett LIGG. Äntligen lyssnar kräket och gör som jag säger och jag kan sitta upp och sen skritta sista biten hem. Med hunden framför oss...

När jag precis är klar och ska bege mig hem igen visar det sig att L är hemma med sjuka barn så jag blir inbjuden på lite fika medan vi låter Saulos och Lokon leka ute. Efter två tre timmar börjar det bli dax att åka hem men först hjälper vi L att mata korna och som tur är lyssnar hunden på mig igen och blir förlåten för dom döva öronen tidigare under dagen. Nu ligger Saulos helt utslagen på golvet och snarkar.