Eftersom jag har svårt att krypa runt på golvet eller böja mig har jag slarvat lite med kloklippningen på Saulos. Inte så att dom vuxit sig långa men lite längre än vad dom brukar va innan dom klipps. Igår kom jag på den briljanta iden att om jag beordrar upp honom på trädgårdsbordet behöver jag ju inte plåga ryggen allt för mycket. Sagt och gjort, Salle hoppar glatt upp och sätter sig. Jag börjar klippa och vid andra klon sliter Saulos till sig tassen och gnyr till lite. Jaja, tänker jag, inte längre på den klon.
Jag går vidare till nästa när jag kommer på mig själv. Salle brukar inte gnälla eller gny när klorna klipps, bara dra till sig tassen när jag börjar komma för nära pulpan. Vilket är kanon bra för då riskerar jag inte att ta för mycket. Jag går tillbaka till förra klon och tittar ordentligt. Då har jag ju lyckats kapa yttersta spetsen på pulpan så att det kommer pytte lite blod. Inte konstigt att min jycke gnällde lite. Klipper färdigt och tittar till den skadade klon igen och där kommer fortfarande lite blod så jag hämtar potatismjöl för att stoppa upp blödningen lite till och Saulos får själv bestämma hur många godisar han förtjänade efter min "misshandel".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar