I fredags va det då dax för tävling i LK2 igen. Det gick uselt rent ut sagt. Med facit i hand skulle jag inte ens ha startat. Redan på morgonen blev jag väldigt fundersam om hur det egentligen stod till med min lille vovve. Han va låg och väldigt mammig. Gick inte ut för morgonkissen själv utan jag fick följa med och då ville han knappt lämna min sida. Framåt eftermiddagen kändes han ändå som sig själv igen så jag valde att åka iväg och starta. Efter fyra moment valde jag att bryta. Han släpade i fria följet där han annars tenderar att tränga, utförde inte läggandet för han ville inte lämna min sida. Inkallningen saknade det där sista klippet och när han travade ut till rutan, som han i vanliga fall ser som belöning, valde jag att bryta. Dom som va på plats och känner honom undrade om jag bytt hund och sa att han inte såg glad ut. Det är annars ett kännetecken för Saulos att han ALLTID är glad så något va uppenbart fel.
Dagen efter var det dax igen och då kändes han ännu mer som sig själv så jag bestämde mig för att vi skulle prova. Han kändes helt klart fräschare men det där sista drivet och orken saknades. Han va dessutom inte engagerad i det vi gjorde så det va inget lysande program vi gjorde. Vi nollade två moment, läggandet och rutan, och trots det fick vi ihop 127 poäng. Och då va vi ganska dåliga i de övriga momenten mot vad vi kan så jag är ändå ganska nöjd. Det visar att går det så bra när vi är som sämst så kommer det där första priset snart.
Eftersom vi inte riktigt vet varför han har varit konstig, en teori är nån form av magåkomma, har jag bestämt att han får ett par dagars ren vila och sen ska jag känna av honom lite försiktigt. Är han som vanligt kör vi på annars blir det utredning. Tänkte prova träna lite imorgon el på onsdag sen får vi se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar