Den riktiga Impa

Jag sa ju att ni inte skulle låta er luras av hennes oskyldiga min.

Livet med valp

Ibland undrar jag vad det är för liten Terrorist jag fått hem. Hon tuggar på allt om hon får chansen, mattor, mig, Saulos, ben, leksaker, plast och väggar är exempel som råkat illa ut. Min vaxduk på köksbordet är i strimlor då den har använt som kamptrasa och så kommer den få vara tills hon växt upp lite. Biabäddarna är undanstoppade tillsvidare då de sågs som utmärkta att tugga på och även kissa i. De är alldeles för dyra för att förstöras på det sättet och Saulos har dessutom haft de i 4 år utan att de ser slitna ut så jag vill gärna att de håller ett tag till. Kompostgaller är inget som stänger inne henne. Vill hon ut ser hon till att ta sig ut. Dessutom talar hon högljutt om att hon är missnöjd med något.

Hon är mjuk och lyhörd men samtidigt stentuff och envis som synden. Man säger till henne eller tar bort henne gång på gång men ändå är hon framme lika snabbt igen. Det tog henne 8 dagar att lära sig att man ska ge fan i att försöka sno maten från Saulos. Nu väntar hon tills han lämnar matskålen i alla fall för ett matvrak är hon. Hon verkar inte ha nån botten utan kan äta hur mycket som helst. Fodertunnorna måste nog låsas in för hon gör vad hon kan för att bryta sig in i dom. Katterna ses som utmärkta lekkamrater och de flyr ju hellre än tar en fajt. Inte ens djävulens avkomma försöker sätta henne på plats, han lägger sig bara ner och låter henne bita honom!!!

Men Saulos är nog ändå den som får ta mest skit när hon är på bushumör och tycker att allt annat är tråkigt för att hon inte får bita på väggen, sladdar eller vad det nu är. Och snäll som han är leker han med henne och låter henne hänga i hans svans. Inte ett pip säger han när hon sliter stora tussar päls från honom. Oftast är det jag som går in och bryter för att jag tycker de ska låta bli att rusa inomhus.

Kort sammanfattat kan man säga att hon är precis sådär jobbig som en lillasyster är men samtidigt är hon ju helt underbar.

Låt er inte luras av den oskyldiga blicken. Där bakom döljs en riktig liten Huligan.

Min Impa

Två veckor

På bara två veckor har det hänt jätte mycket. Impa och Saulos har hittat varandra och numera leker de för fullt. Saulos är den perfekta storebrodern. Han leker mer än gärna men tar samtidigt inte skit så när Impa beter sig illa eller går över en gräns får hon veta det.

Impa har redan apporterat, både Salles vanliga trä apport och metallen. Hon imponerar. Försöker att inta glömma Salles träning men får väl erkänna att han har blivit lite åsidosatt vad gäller den biten och nu kommer det dröja ett tag till innan vi kan köra som vanligt igen. Jag har nämligen två fingrar i bandage och kan inte använda högerhanden fullt ut. Anledningen till det beror på att jag fick en bit av fingertoppen delvis avbiten så den fick sys fast igen på pekfingret och diverse andra skador på långfingret då jag försökte sära på två hundar som slogs. Så nu kan jag lägga till en ambulansfärd på min lista över gjorda saker. Det underlättar inte direkt när jag ska bära Impa upp och ner för trapporna att ha en icke fungerande hand men det löser vi.

Jag kan nu se tydliga skillnader på hur Saulos va som liten och hur Impa är. Det är jättekul men jag förstår numera vad alla menar med kommentaren "påminn mig om hur jobbigt det va med valp". Hon ser verkligen till att hålla mig sysselsatt med diverse upptåg och åsikter men hon är samtidigt fruktansvärt härlig.

Bildbomb

Alla bilder i inlägget är tagna av Maria Jämtenstål

Uppdatering

Känner att det är dax att fräscha upp och uppdatera den här bloggen. Det är ju inte bara Salle den handlar om längre utan även Impa som är en underbar liten hoffevalp.

Jag upplever henne som lika cool som Salle var som valp. Den största skillnaden är att om hon protesterar gör hon det högljutt. Vilket ledde till att efter 15 minuters gnäll, pip och ylande första natten gav jag upp och lyfte upp henne i sängen för att få sova. Då blev hon nöjd och tyst och jag fick sova sisådär 5 timmar innan hon behövde gå ut. Numera sover hon ca 5-7 timmar innan vi vaknar.

Saulos har varit lite grumpen på henne, särskilt runt matskålen och när han vilar men det blir bättre för varje dag som går och ute muttrar han enbart på henne om hon drar honom i svansen eller liknande. Impa gillar sin storebror och söker oftare och oftare upp honom för att ligga jämte och vila och ute vill hon gärna haka på honom så länge jag inte hamnar för långt bort. Saulos har aldrig vaktat bilen när han varit själv. Har han nån gång haft sällskap har han talat om vems den är om nån råkar gå precis intill eller om en hund stoppar fram näsan till gallret. Nu tar sitt ansvar som storebror på största allvar och låter ingen passera förbi utan att tala om att han är där oavsett om jag är med eller ej. På sätt och vis inte så förvånande då han vaktar annars. Inte så att han gapar på allt som rör sig men när det händer något onormalt talar han om det.

Jag är övertygad om att de om att de kommer bli bästa vänner framöver.