På bara två veckor har det hänt jätte mycket. Impa och Saulos har hittat varandra och numera leker de för fullt. Saulos är den perfekta storebrodern. Han leker mer än gärna men tar samtidigt inte skit så när Impa beter sig illa eller går över en gräns får hon veta det.
Impa har redan apporterat, både Salles vanliga trä apport och metallen. Hon imponerar. Försöker att inta glömma Salles träning men får väl erkänna att han har blivit lite åsidosatt vad gäller den biten och nu kommer det dröja ett tag till innan vi kan köra som vanligt igen. Jag har nämligen två fingrar i bandage och kan inte använda högerhanden fullt ut. Anledningen till det beror på att jag fick en bit av fingertoppen delvis avbiten så den fick sys fast igen på pekfingret och diverse andra skador på långfingret då jag försökte sära på två hundar som slogs. Så nu kan jag lägga till en ambulansfärd på min lista över gjorda saker. Det underlättar inte direkt när jag ska bära Impa upp och ner för trapporna att ha en icke fungerande hand men det löser vi.
Jag kan nu se tydliga skillnader på hur Saulos va som liten och hur Impa är. Det är jättekul men jag förstår numera vad alla menar med kommentaren "påminn mig om hur jobbigt det va med valp". Hon ser verkligen till att hålla mig sysselsatt med diverse upptåg och åsikter men hon är samtidigt fruktansvärt härlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar