Livet med valp

Ibland undrar jag vad det är för liten Terrorist jag fått hem. Hon tuggar på allt om hon får chansen, mattor, mig, Saulos, ben, leksaker, plast och väggar är exempel som råkat illa ut. Min vaxduk på köksbordet är i strimlor då den har använt som kamptrasa och så kommer den få vara tills hon växt upp lite. Biabäddarna är undanstoppade tillsvidare då de sågs som utmärkta att tugga på och även kissa i. De är alldeles för dyra för att förstöras på det sättet och Saulos har dessutom haft de i 4 år utan att de ser slitna ut så jag vill gärna att de håller ett tag till. Kompostgaller är inget som stänger inne henne. Vill hon ut ser hon till att ta sig ut. Dessutom talar hon högljutt om att hon är missnöjd med något.

Hon är mjuk och lyhörd men samtidigt stentuff och envis som synden. Man säger till henne eller tar bort henne gång på gång men ändå är hon framme lika snabbt igen. Det tog henne 8 dagar att lära sig att man ska ge fan i att försöka sno maten från Saulos. Nu väntar hon tills han lämnar matskålen i alla fall för ett matvrak är hon. Hon verkar inte ha nån botten utan kan äta hur mycket som helst. Fodertunnorna måste nog låsas in för hon gör vad hon kan för att bryta sig in i dom. Katterna ses som utmärkta lekkamrater och de flyr ju hellre än tar en fajt. Inte ens djävulens avkomma försöker sätta henne på plats, han lägger sig bara ner och låter henne bita honom!!!

Men Saulos är nog ändå den som får ta mest skit när hon är på bushumör och tycker att allt annat är tråkigt för att hon inte får bita på väggen, sladdar eller vad det nu är. Och snäll som han är leker han med henne och låter henne hänga i hans svans. Inte ett pip säger han när hon sliter stora tussar päls från honom. Oftast är det jag som går in och bryter för att jag tycker de ska låta bli att rusa inomhus.

Kort sammanfattat kan man säga att hon är precis sådär jobbig som en lillasyster är men samtidigt är hon ju helt underbar.

Låt er inte luras av den oskyldiga blicken. Där bakom döljs en riktig liten Huligan.