Flummig kvällsfundering

Funderade en del på hur olika mina hundar är. Trots att de är samma ras och till viss del samma linjer är de som natt och dag. Där Saulos är mjuk är Impa hård, där Saulos är stentuff är Impa försiktig. Där Saulos ber mig om hjälp gör Impa det själv. När Impa blir rädd står Saulos stadigt kvar. Nu är de ju dels tik och hane, skillnader bara där och dessutom två helt skilda individer. Det ställer helt andra krav på mig än jag va beredd på. Tog mig ganska lång tid att hitta en bra väg att följa men nu har vi koll på läget. Jag gör fortfarande tabbar men har samtidigt lärt mig att rädda upp situationerna som uppstår. 

Det gör oxå att jag behöver tänka och ställa om ganska mycket i min träning. Saulos vill ju jobba för att göra mig glad. Att han och jag gör något tillsammans är det bästa han vet och det smäller nästan lika högt att jag tjoar och hoppar som att få jaga efter sin boll. Fantastiskt lättsamt träningsmässigt men samtidigt har det gjort mig bortskämd. Impa tycker med det är kul att träna men bara! så länge inget roligare dyker upp. Hon är dessutom matfixerad och väljer i princip alltid godis före annan belöning. Så när vi tränar MÅSTE jag verkligen vara roligast i världen med det bästa godiset annars roar hon sig på egen tass. Svårt när man är van vid att va den bästa belöningen som finns utan att jobba för det. Men Impa och jag vi hittar varandra mer och mer och fixar mer och mer störning ihop för varje dag. 

Tur ändå att de är så olika så att jag lär mig nya saker. Både om dom och mig själv varje dag. 

/Emma