Trots att det gått ett dygn nu fattar jag fortfarande inte riktigt vad det är vi har gjort jag och Saulos men ska ändå försöka förklara.
Vi var iväg och tävlade rally igen. (Det är sjukt roligt, kanske bland det roligaste vi gjort även om jag samtidigt älskar lydnaden och brukset.) Våran tredje start i nybörjarklass och målsättningen va ju att gå in och göra vårat bästa med ett sista kvalificerande resultat. Och som vi gör det! Fullt fokus från start, lyssnar till 110% på mig och jag har närvaro nog till att se till så stor hund får tillräckligt med utrymme vid skyltarna så han inte slår i. Går av banan och känner mig så nöjd. Är säker på att vi har fixat ett kvalificerande resultat men kände att vi hade några små missar. Fatta att jag blev galet chockad när resultatlistan kom upp precis innan prisutdelningen och det visade sig att vi fått 99 poäng och vann klassen. När de blev min tur att gå fram och hämta priset säger domaren att "det va så läckert att se" och "vilken härlig kontakt". Hon hade även skrivit URTJUSIGT som kommentar på protokollet. Efter prisutdelningen kom flera helt okända fram och berömde oss för en fin runda och fin kontakt. Blir så glad och stolt över sånt beröm, det ger lite kredd för allt slit jag lagt ner på träningen. Älskade hund, nu väntar jag bara på att SKK ska registrera RLDN titeln. Och suget på tävling blev inte mindre så nu är vi anmälda till en ny tävling men i fortsättningsklass den här gången.
En annan sak som gör att jag har svårt att smälta gårdagen är att en vän undrade om jag kände för att tävla hennes hoffetik åt henne. Ällie va anmäld men matte fick förhinder så istället för att stryka henne och förlora pengarna fick hon följa med mig medans Impa blev hos henne. Ällie och jag känner varandra men vi har aldrig tränat ihop så det kändes lite nervöst men samtidigt kände jag ingen press. Vi lyckades så bra att vi fick ihop ett kvalificerande resultat på 77 poäng. Helt sjukt! Hoffar är grymma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar