Upp och nergångar

"Min" klubb är så generös att dom har hyrt ett ridhus i fyra timmar en kväll i veckan och har fri tävlingsinriktat lydnadsträning där. Det finns instruktörer på plats som hjälper en om man vill. Jag åker på varje träning jag har möjlighet till och senast bad jag om hjälp med hoppet då vi har haft problem där. En av anledningarna är att vi bara kan träna det 1-2gånger per 14 dagar. Jag bad självklart den med SM-meriter om hjälp och blev totalsågad. Hon hade så rätt i allt hon sa och fick upp ögonen på mig i hur och vad jag belönar. Dessutom fick hon mig att inse att jag har lite dåligt tålamod och visar Saulos vad jag vill han ska göra vilket gör att han inte tänker och provar själv. Det har gjort att jag försöker jobba mer med klickern. Små trevande försök gör vi så vi får väl se om det ger resultat tillslut.

En sak det har lett till är att helt plötsligt diggar Salle apportbocken. Från att ha spottat ut den eller tuggat på ändarna håller han den faktiskt. Och det på bara två träningspass. Allt är ju inte på grund av klickern, jag har faktiskt använt den som kampleksak för att få upp värdet i den och varje träningspass avslutas med att han får vinna den och sen åker den undan. Om det är rätt sätt eller ej vet jag inte men det verkar funka på min hund.

Vi är långt ifrån tävlingsklara men jag har börjat kika lite på när klubbar i närheten arrangerar tävlingar för att se om jag kanske kan sätta upp nån som mål. Lite funderingar har jag men det håller jag för mig själv ett tag till.

Härlig attityd

Va ledig från jobbet idag och inne i Växjö. Passade då självklart på att åka till klubben där och träna lite lydnad med min älskade fyrbening. Allt va väl inte super men även i dom momenten det gick lite sämre i fanns det positiva godbitar att fokusera på. Hela tiden jobbade han med en härlig attityd och jag belönade mycket med hans älskade boll. Det är kul att träna hund!

Finbesök och shopping

För en vecka sedan fick jag och Salle finbesök. S kom och visade upp sin bensindrivna pärla och med sig hade hon såklart Levis. Vi började helgen med att låta hundarna gå varsitt spår sen hämtade vi pizza, drack vin och tittade på skräckfilm. Lördagen tillbringade vi i Växjö på hundutställning. Inte för att ställa utan för att shoppa. Och pengarna rullade...
Ett fint Hurtta regntäcke till Saulos.

Salle gillar inte sitt fina regntäcke

...och det har dom fortsatt göra sen S åkte hem. En Hurtta lydnadsväst har jag köpt. Helt ny och den kostade bara 400kr. Jag älskar den! Ett par damasker i orange färg blev det oxå. 200kr helt nya. Oxå mina nya biblar. Med sikte på 10:an och Lydnadsträning i teori och praktik. Nu ska jag bara få tid att läsa dom oxå. Innan jag ger mig själv shoppingförbud ska jag beställa lite saker från en butik på nätet och försöka buda hem ett Hurtta täcke till Saulos. Ett fodrat vintertäcke som han ska få ha när det är riktigt kallt och han ligger i bilen mellan träningarna. Jag har blivit helt förälskad i Hurttas produkter. Gillar dom riktigt mycket.

Orättvist

Igår fick jag ett mycket tråkigt telefonsamtal av en i spårgänget. Hon ringde för att berätta att hennes härliga 7månaders rottisvalp skulle avlivas. Han hade för ett tag sedan fått uppsöka veterinär som ställde diagnosen troligtvis hjärtmuskelinflamation. Det verkade som om han repade sig men tydligen hade pulsen börjat rusa igen och han svarade inte på medicinen. Igår eftermiddag fick han somna in. Livet är bra orättvist och igår kväll efter jobbet kramade jag min Salle lite extra.

Visst finns det mycket fler orättvisor här i världen men då detta är en blogg som främst handlar om mitt hundliv tycker jag att det här är värt att ta upp.

Stolt som en tupp

Så här slappar man efter en ansträngande dag

Fullspäckad helg som vanligt. Igår fick vi besök av M och Bach och förutom bus för jyckarna passade vi på att spåra och köra lite budföring. Jag bad M lägga spåret åt Salle för att jag inte skulle veta var apporterna låg eller var vinklarna va. Salle spårade som vanligt kanon och markerade apporterna bra (jag tycker han kan markera dom ännu bättre). Efter besöket sov Saulos som en stock.

Idag hade vi kurs igen. Den här gången fokuserade vi enbart på lydnaden. Salles parad grenar är tydligen linförigheten där vi är tävlingsklara!! bara finslip kvar där och inkallningen som va klockren. Framförgåendet kommer vi få till om vi bara tränar ordentligt på det. Budföring är oxå ett moment där träning behövs mycket mer men eftersom jag så sällan får möjlighet att träna det mellan gångerna så kan det ta tid. Läggande under gång va oxå ett moment vi aldrig kört innan men nu vet jag ett sätt att träna in det på så det kommer vi jobba på till nästa gång.

Beröm fick han idag som vanligt och jag blir så stolt när jag får höra hur duktig han är. Förutom beröm för det han gjorde bra fick han beröm för att vara snabb lärd, att vi har bra kontakt (det visste jag) och att han enligt en instruktör är den hoffe som hon träffat som är bäst balanserad. Dessutom säger instruktörerna att jag ska åka hem med hög svansföring och vara stolt över min hunds prestationer idag. Och visst är jag det. Stolt som en tupp och framför allt superglad över att andra gillar min jycke.

En uppenbarelse

Att man kan vara så korkad ibland! Saulos absoluta favorit leksak/belöning är "boll på snöre" och ibland upplever jag att han fixerar vid leksaken och inte på "jobbet" så jag jobbar mycket med korv som belöning och avslutar momentet/tränings passet med bollen. Det kommer det bli ändring på.

Igår va vi på klubben och tränade lite fotgående framför allt. Vädret va piss och jag kände mig lite nördig som körde 3,5mil enkel resa bara för att träna lite och dricka en kopp kaffe så motivationen när vi väl va på plan va väl inget att hurra över. Kände att jag inte riktigt fick den där hundraprocentiga fokusen av Salle så jag skippade korven och tog till bollen för att väcka honom lite. Kände direkt att han fick en helt annan skärpa och började anstränga sig. Själv blev jag oxå taggad av hans attityd och skärpte till mig. Började med korta raka sträckor med fot och ojojojoj vilken kontakt och position han hade. Ökade sträckorna och la in höger/vänster svängar. Fortfarande med lika bra kontakt, positionen blev lite sladdrig i mellan åt och han flöt ut i högersvängarna men å andra sidan har vi inte jobbat så mycket på det ännu och i dom sista svängarna flöt han inte ut lika mycket som i början.

Min uppenbarelse är att jag får inte vara så rädd för att belöna med bollen. Salle är lätt att trissa upp och det har gjort att jag ofta föredragit att belöna med tex korv men varför ska jag göra det? Han taggar ju ner ganska fort igen och han ger ju verkligen allt i sin strävan att få bollen. Den ska helt klart användas mycket mer när vi tränar, inte så att vi tröttnar på den men helt klart mer än tidigare.

Tävla

Vid första kurstillfället säger instruktörerna att om vi gör vår "läxa" så är vi redo för att tävla när kursen är slut. Perfekt tänker jag och sätter som mål att vi ska starta i appellen innan året är slut. Nackdelen med det är då att sista tävlingen går den 27november i Varberg, samma dag vi har kursavslutning. 13novemeber hålls flera tävlingar som hade varit lämpliga men dit är det ju bara en månad och jag tror inte vi kommer vara klara för tävling då. Spåret fixar han, det är lydnaden som inte sitter där. Fast om jag gör upp ett träningsschema och följer det slaviskt så kanske ändå, risken med det är väl att vi kommer tappa glädjen och då är det kört ändå. Nä tävla appellen får nog vänta till nästa år så vi får träna lydnad hela vintern och även jobba på momenten i lägre klass så är vi redo så fort tävlingssäsongen drar igång. Nån lydnadsklass ett kanske vi startar i i vinter för att träna på tävlingsnerverna. Är det nu man ska hoppas på en snöfri vinter så man kan hålla spåret igång?