Inofficiell i Moheda

Som jag nämnde ställde jag Saulos i Moheda. SBHK arrangerade en officiell utställning för sina raser och en inofficiell för övriga. Jag har förstått att det brukar vara en populär tillställning. Själv valde jag att åka dit för att damma av våra kunskaper och se om vi kom ihåg hur det skulle göras.

Det börjar med att jag inte hittar då dom slarvat med skyltningen. En schäfer ägare hade samma problem så vi hjälptes åt att lotsa oss fram. Parkerade bilen och schäferägaren tog ut sin tik. En gapande otäcking som gjorde utfall och skällde på ALLA hundar närmare än 5meter. Det förklarades med att hon är i slyngelåldern!!! Sa till Salle att vi håller lite avstånd (och håller tummarna för att kopplet håller) så kommer det nog gå bra. Väl inne letar jag reda på veterinärbesiktningen som förövrigt verkade helt frivillig. Letar reda på min ring och en vän som skulle ställa sin nakna kines.

Det har aldrig tidigare känts så bra inför en utställning. Jag va lugn, visste att Salle skulle stå ganska bra så länge jag inte försökte rätta till honom och trava fint gjorde han så bra när vi sprang igång så jag kände på mig att det här skulle kunna gå bra. Ha, trodde jag ja. När vi kommer in i ringen vill Saulos helt plötsligt inte hälsa på domaren. Hon fick klämma och känna och kolla tänder utan problem men det krävdes lite lirkande. När han skulle trava hoppade och skuttade han och hängde sig i min arm. Lite trav lyckades han väl visa. Sen skulle jag ställa upp honom. Han va mer i mitt ansikte än han stod fint. Tillslut stod han iaf en liten stund. Vi fick en slät etta med kommentaren att han behöver mycket mer ringträning.

Jag rannsakade mig själv efteråt och kom fram till att jag troligtvis blir så nervös (utan att märka det) när vi kommer in i ringen så jag förstör för Saulos. Hans tanke med att hoppa och skutta är att försöka lugna mig men det gör ju att jag blir irriterad istället och då ska han dessutom få mig att bli glad igen. Så på sitt sätt gör han ju rätt men det blir fel. Jag ska ha nån annan som ställer honom nån/några gånger och se om det hjälper. Då kommer jag ju få veta om det är jag som förstör. Varför han inte vill hälsa på domaren vet jag inte. Han har inget stort behov av att hälsa på folk vi inte känner men samtidigt är det sällan han säger nej om nån vill klappa. Min nervositet kanske????

På den här utställningen såg jag någonting jag aldrig sett tidigare på utställningar. Visst har hundar morrat, skällt och till och med gjort nåt enstaka utfall men här va det två som höll på hela tiden. Det va riktigt tråkigt att se. Det som va än mer tråkigt att se var att det BARA va dom två schäfrarna som betedde sig illa HELA tiden. Den ena har jag ju redan berättat om. Den andra va inte så mycket bättre den. Den morrade, skällde och gjorde utfall. En liten flicka på kanske 5år tränade med sin jack russel inför barn med hund och skulle förbi schäfern som slängde sig ut i hela kopplets längd och var millimetrar från att få tag på den lilla hunden. Husse slet tillbaka den, där matte tog emot och tryckte ner den i marken och höll kvar den där. Inget förlåt, hur gick det, är du okej sas till den lilla flickan. Jag tycker det är skandal. Hunden hanterar uppenbarligen inte andra hundar (iaf i den här situationen) och då är det helt fel att utsätta den för det. Välj att träna på andra ställen där små barn med små hundar inte riskerar att råka illa ut. Och det är kanske inte rätt metod att slita tillbaka hunden och slänga ner den i backen och hålla den där tills den "ger sig". Typisk Caesar Milan metod som jag inte gillar. Att domaren accepterar sånt beteende förstår jag inte. Hon underlättade för schäferägarna genom att låta dom springa själva och lät den andra gå ut när den ena skulle ställas upp och bedömas (dom va anmälda i samma klass). Orättvist för andra hundägare. Det är sånt här som ger schäfern dåligt ryckte vilket är oerhört tråkigt. Med mitt inlägg här menar jag absolut inte att alla schäfrar är så här utan just dom här två individerna.