Saulos fyller 2år

Idag fyller Saulos 2 år. Och det ska firas med godsaker och sånt som Saulos gillar. Min älskade hund börjar bli vuxen. Att just Saulos blev min är en historia jag inte berättat tidigare men nu är det dax.

2008 började jag och mitt ex prata om att skaffa oss en hund. Jag har alltid varit svag för Grand Danois men exet använde sitt veto och ville ha en Golden Retriever vilket fick mig att slå bakut. Alltså fick vi börja leta efter en ras som vi båda kunde leva med. Det uppdraget blev mitt då det i första hand skulle bli min hund. Jag letade, läste på forum, kollade i böcker för dels ville jag ha en hund att jobba med dels ville jag ha en hund som är vacker att se på. Hittade en bild på Hovawart och den lilla info det stod om rasen gjorde mig nyfiken. Jag läste allt jag kunde hitta om hoffen. Fick reda på att en person i närheten hade tagit valpar efter sin tik och hon ställde så snällt upp på att låta mig träffa hennes hundar och sen va jag såld.

Tog kontakt med den uppfödaren hon rekommenderat och gjorde upp om en träff. Resultatet va att jag (vi) skrevs upp på valplistan. Önskemålet va en tik, färgen spelade ingen roll men en förkärlek för SMTs hade jag. Sen blev det en lång väntan och när kullen så föds kommer det fem hanar (4 svarta, 1 SMT) och en svart tik. Då räknar jag lite snabbt ut att den blir nog inte min då jag va ganska säker på att den skulle dom spara på själva och visst va det så. Uppfödaren tipsade då om en annan som skulle ta valpar på en tik som skulle paras med Saulos halvbror. Valde att sätta upp mig på deras lista om en tikvalp. I den vevan blir jag och exet just ex och efter ytterligare en lång väntan visar det sig att den tiken gick tom.

Nyseparerad som jag va kände jag mig lite deprimerad över att mina planer gick i stöpet än en gång. Fick veta att “min” uppfödare hade en hane på ca 11 veckor kvar efter ett sent återbud. Efter en överläggning med familjen och vänner bestämmer jag mig för att strunta i mitt tik krav då jag dels hade planerat den här valpen länge, dels inte har några avelsplaner och dels så kunde den inte komma lägrigare i mitt liv. Ringer och frågar om dom kan tänka sig att lämna iväg den lille till mig trots vissa förändringar i familjelivet och ett besök för att se vad jag tycker om valpen bestäms. Jag åker ner och två dagar senare blir det ännu en vända ner för att hämta hem min valp. Ett år tog det från det att jag började läsa på om rasen tills det att jag stod där med en egen.

Jag har inte ångrad det beslutet en enda gång. Saulos är en “Once in a life time” hund. Han har allt jag ville ha i en hund och vi har en riktigt bra kontakt. Visst finns det saker vi (jag) behöver jobba på, man är ju inte perfekt och det kommer kanske komma hundar som är “bättre” än Saulos i mitt liv men jag kommer aldrig någonsin mer få en hund som är så perfekt ämnad för mig som Saulos. Ödet måste ha haft ett finger med i spelet.

Bilden är lånad av Corallrevets kennel
Tänka att han har gått från att vara den här lilla 7 veckors sötnosen till...

...den här 4 månaders rangliga valpen till...

...den här ståtliga hunden. Bilden är från i somras då han är ca 18månader gammal.