Hundbiten...

... kan man vara på flera sätt. Just nu är jag bokstavligt talat hundbiten och det av min EGEN. Vi hälsade på pappa och tanken va att utnyttja hans jaktmarker för ett spår och trädgården för lite lydnad. Börjar med lite bus och tar fram kamptrasan. Ögonen på Saulos börjar lysa och han tycker livet är skitkul rent ut sagt när matte börjar kampa. Jycken blir lite väl taggad och i hettan smäller käften igen rätt över min hand. Jag vrålar av smärta, Salle står som ett levande frågetecken och pappa (hygglot) asgarvar. Efter ca en 5-10min har smärtan lagt sig så pass att jag kan röra på alla fingrar. Detta hände i söndags och idag har jag fortfarande duktigt ont i den när den används. Som tur är måste jag ha en smart hund som själv insåg att han bet fel och släppte direkt. Det gjorde nog att benen i handen räddades. I normala fall, när bettet sitter i trasan, släpper han ju inte gärna. Kan ju nämna att det blev varken spår lagt eller lydnad tränat den dagen. Jag kunde ju inte ens bära ett mjölkpaket med handen än mindre mata jycken med godis.

Saulos med nya favoritleksaken. IKEA-råttan

Som en parentes kan jag ju nämna att jag anmälde Saulos till RMet i Osby så på söndag är det meningen att vi ska göra ett försök till att visa oss i ringen utan att skämmas. Tanken är oxå att åka dit på lördagen för att kika lite på dom som har kommit lite längre i tävlandet än oss.