Fortsatta framgångar

I går mötte jag och Saulos upp M och Bach. Det är nog två månader sen vi sågs då M börjat nytt jobb och har tillfälligt bott på Öland för att utbilda sig. Vi bestämde oss för att ordna lite fika och dra till skogs för att spåra lite. Båda jyckarna kände igen sig och va ivriga på att få komma ut. Vi la snabbt varsitt spår och lät dom ligga under tiden som vi fikade och pratade ikapp lite.

Saulos fick snällt sitta i bilen och vänta medan Bach gick sitt och han va så frustrerad. Han fattade ju vad som va på G då M lånade sele och lina av oss så han skrek och gnydde när vi gick. Bach hade inte fått spåra på länge så han fick ett kort åkerspår med en vinkel i som fick ligga ca 40min. Det löste han bra. Så blev det då Saulos tur. Hans spår gick i skogen i upp och nerförsbacke med en 90graders vinkel och 300-400meter långt. (Inga apporter för det har jag inte skaffat än) Efter kanske 25meter med lite virr drogs näsan ner i backen som en magnet och förblev där. Löste hela spåret klockrent trots att jag störde honom vid vinkeln. Vid slutet kopplade jag loss och då frispårade han dom sista 50meterna jag gått ut till vägen. Han älskar verkligen det här!

Markus lägger ytterligare ett spår till Bach men i skog den här gången under tiden som jag och Salle går vårat. Medan det får ligga till sig kör jag lite lydnad med Saulos. Tyvärr hamnade M i alldeles för tät björksly som gjorde att hans spår gick lite som ett U men alldeles för smalt så det blev lite för klurigt för Bach att lösa hela. För att låta honom avsluta på topp la M ytterligare ett rakt på åkern. Bråttom att gå vidare som jag har bad jag M att lägga ett rakt till Salle oxå på ca 150meter bara för att se om han löser det. Vi körde lite uppletande för att fördriva tiden medan spåren fick ligga till sig.

Saulos löste sitt lika bra som om det va jag som hade gått det. Matte stolt som en tupp efter dagens övningar. Bach hade nog blivit lite trött för han slog en del i spåret men löste det ändå. Efter tre timmar i skogen kände vi att både vi och våra hundar var trötta så vi packade ihop supernöjda och planerar redan för nästa gång vi kan styra upp en träningsdag. Det är sådana här lyckade dagar man lever på när andra går tyngre.

Imorgon tar jag och Salle semester. Den har vi längtat efter länge.