Länge sen

Det är väl synd att säga att den här bloggen uppdateras ofta. Till viss del beror det på att jag har fullt upp med Impa, Saulos och jobb. Saulos och jag har kommit igång med lydnadsträningen igen så nu siktar vi på tävling, särskilt som vi tagit ett enormt kliv framåt med apporteringen. Impa däremot har varit ganska omogen så vi har knappt tränat någon lydnad alls men nu börjar hon landa så vi har börjat lite smått. 

Två utställningar har vi hunnit med sen senast. Numera så slipper ju Saulos så det är bara Impa som fått trava runt och det har gått bra. I Åstorp fick hon jättefin kritik och blev fjärde bästa tikvalp, utan HP dock. Sen lyckades jag glömma att hon va anmäld till Moheda och lovade jobba den dagen. Det löste sig tillslut och en träningskamrat med Vit Herdehund åkte iväg med henne och visade henne till BIR med HP och sen blev hon utplockad bland de 8 bästa valparna. Tyvärr placerade hon sig inte i BISet men det gör ju inte hoffarna normalt heller. Jättefin kritik fick hon den här gången oxå. 

Utställningadebuten

Impa har debuterar i utställningsringen och det gjorde hon med den äran. HP och BIR-valp 6-9 månader plockade hon hem i Nybro.

Kritiken löd: Bra huvud och uttryck, bra ögon och färg, bra öron, aning framskjuten skuldra bra bröstdjup som sluter bra till armbågarna. bra vinklar fram och bak, aning sluttande kors, rör sig bra fram, lite trångt bak, bra päls. Välvisad

Jag är supernöjd med henne. Hon skötte sig fint hela tiden och vi lyckades till och med undvika att överfalla domaren med hoffepussar. Mjukost på tub är grejer det. 

Saulos ställdes oxå men blev utan pris. Han visade tydligt att han trivs bäst utanför ringen och jag lovade honom att det va sista utställningen för honom (om vi inte fixar bruksmeriterna för då försöker vi nog igen). Hädanefter får han bara följa med som sällskap och moraliskt stöd och det tror jag han föredrar. 

               Obligatorisk skrytbild

En bild säger mer än tusen ord

Underbara odjur

Jag vet jag uppdaterar alldeles för sällan men kan i alla fall slänga upp en bild på mina underbara odjur. 

Gratis MUSH B.A.R.F. Vaisto® -måltid

Jag skrev för en tid sen om MUSCH och då fick man några av deras produkter att prova. Kan ju säga att det va inget som gick hem hos Saulos tyvärr. Nu har de kommit med en ny produkt plus att de har ändrat lite i sina andra produkter och gjort dem bättre helt enkelt. Den nya måltiden är MUSCH B.A.R.F Vaisto och nu kan man få en gratis måltid att prova. Kolla in det här www.mushbarf.se/gratis-maltid Jag hoppas att Det är något som ska falla Saulos i smaken annars är jag övertygad om att Impa kommer sluka det, matgalen som hon är.

Skithunden

Ja hon går faktiskt under det namnet här hemma på grund av att det är precis det hon är, en liten skithund. En underbar sådan men ändock en skithund av rang. Hon är full av bus och jäkelskap men jag gillar henne ändå. Kanske inte fullt så mycket när jag upptäcker henne ätandes på diverse rester från Brynolf, så som kaniner. Hon ser till att mantrat "ju jobbigare valp, desto bättre hund" rabblas ofta.

Min träna hund energi har legat på ett minimum ett tag nu men förra helgen åkte jag och en vän ut i skogen för att spåra lite. Vi började med hennes fjärilshund för att se om vi kunde få igång hans näsa lite. Därefter va det Salles tur. Fy katten vad nöjd jag va med hans arbete. Spårade som den stjärnan han är och med lite köttbullar fick vi med oss alla apporterna hem. Underbar hund! För Impas spår förflyttade vi oss till en åker och jag kan ju säga att hon gör själ för sitt namn för som hon imponerade. Hon är bara i början av sin spårkarriär men som hon glänste. Klockrent i kärnan hela tiden och fullt koncentrerad på sin uppgift. Jag gick bara efter med ett leende på läpparna som bara blev bredare och bredare ju längre vi gick. Det här kan bli något riktigt bra.

Något taggad Saulos vid spårstart

Sen blev det lite lydnadsträning två dagar i rad och sen ytterligare en spårdag. Det fick igång mig så pass att jag är sugen på att tävla. Vi är ju på gång nu igen. Att jag dessutom har gått ner 18 kg gör ju inte mitt tränings sug mindre.

Mina två galningar och bullmastiffen Zaga

Jobbig valp

Jag erkänner! Impa är skit jobbig. Jag hade inte föreställt mig att Skithunden skulle vara så jobbig att ha att göra med. Den enda gången jag kan släppa henne är när hon sover och då ska hon helst ligga i synhåll. Hon är full av upptåg, bus och jäkelskap. Inte en lugn stund får man med henne. Samtidigt vet jag ju att mycket av det som gör henne så jobbig är saker som gör henne så bra. Men mantrat "det är dom jobbiga valparna som blir dom bästa" rabblas ofta just nu.

Jag ångrar inte henne och min Skithund har hittills allt jag ville att min valp skulle ha och hon är kul att träna med och alla förhoppningar jag hade om att hon och Saulos skulle bli bästisar har infunnit sig, Men hon är jobbig och det står jag för. Samtidigt skulle jag inte vilja byta bort min fantastiska lilla Skithund mot allt smör i Småland så jag ska inte klaga för mycket på henne.

Jomenvisst

Salle repar sig och nu syns ingen hälta längre, bara en rörelsestörning så det blir vila ett litet tag till innan vi kör på som vanligt igen. Impa hon bara växer och växer. Igår sa mor min att hon är ful!!! Lite kan jag väl hålla med om att hon inte är så söt som hon va när jag hämtade henne. Hon börjar ju byta päls så hon ser onekligen inte helt vacker ut för tillfället. Men hon är fin i kroppen och växer jämt på höjden, ingen bakdel eller så som sticker iväg. Snart är hon dessutom 4 månader så jag har börjat leta efter nån liten inofficiell utställning vi kan prova lyckan på, mest för miljöträningens skull.

Halt

Jag beklagade mig nog lite tidigt för idag är Salles hälta mycket bättre. Han får fortfarande vila men jag kan slappna av lite då det har blivit så mycket bättre på bara en dag.

Impa vill ju röjja järnet och idag ställer Salle villigt upp (ytterligare ett tecken på att han mår bättre) men jag tycker ju att i alla fall han ska hålla sig i vila ett tag till. Så för att Impa ska hålla sig sysselsatt har hon fått maten utkastad i gräset och därefter fick dom varsin hästnacke att tugga på. Tydligen mycket uppskattat för det höll Impa sysselsatt ett par timmar. Salle ville hellre hänga med mig så han tuggade inte så länge men verkade mycket nöjd.

Nöjda odjur

Elände!

Saulos och Impa rejsade igår, som vanligt. Den här gången sladdade han till och har med största sannolikhet sträckt sig igen. Självklart i samma ben som tidigt i våras och den här gången funderar jag på att låta en hundfysioterapeut kolla på honom. Han haltar tydligt i trav och jag ser att han är besvärad när han går i t.ex trappor. Impa blir han oxå lite smått irriterad på när hon vill leka, vilket i sig inte är ett problem då han bara säger ifrån och hon är duktig på att lyssna på honom, dessutom kan hon behöva lite tillsägelser så hon inser att man inte alltid kan klättra på honom för att man har tråkigt. Men det är ju inte normalt för honom så han har ju ont. Nu hände det igår så nån dag till får vi väl avvakta och se hur det utvecklas innan jag bestämmer hur vi ska gå vidare.

Det är ju typiskt att sådant här ska hända just nu då de håller på att inskolas på dagis. Mina hundvakter och mina arbetstider går inte riktigt ihop så jag löser det såhär. Jag slipper tillbringa timmar i bilen för att åka runt och samla upp dom för att sen jobba ett pass till. Det kommer dessutom bli lite billigare för mig att ha dom där då man får bra rabatt om man har fler än en. Har hört mycket gott om det här dagiset och fick en bra känsla efter att ha varit där och hälsat på så jag tror det kommer gå bra. Hundarna fick vara där idag trots Salles hälta på inskolning och de verkade ha haft det bra. Visst blev de glada av att se mig men inte tokiga som i alla fall Salle kan bli om han har saknat mig mycket vilket känns bra i mattehjärtat. Personalen tyckte om dom båda och va riktigt imponerade av Impa (jag visste att det va ett bra namn) som de tyckte hanterade dagismiljön på ett förvånansvärt bra sätt, tydligen bättre än en del vuxna. Så skönt!

Tur hon är söt!!

Den riktiga Impa

Jag sa ju att ni inte skulle låta er luras av hennes oskyldiga min.

Livet med valp

Ibland undrar jag vad det är för liten Terrorist jag fått hem. Hon tuggar på allt om hon får chansen, mattor, mig, Saulos, ben, leksaker, plast och väggar är exempel som råkat illa ut. Min vaxduk på köksbordet är i strimlor då den har använt som kamptrasa och så kommer den få vara tills hon växt upp lite. Biabäddarna är undanstoppade tillsvidare då de sågs som utmärkta att tugga på och även kissa i. De är alldeles för dyra för att förstöras på det sättet och Saulos har dessutom haft de i 4 år utan att de ser slitna ut så jag vill gärna att de håller ett tag till. Kompostgaller är inget som stänger inne henne. Vill hon ut ser hon till att ta sig ut. Dessutom talar hon högljutt om att hon är missnöjd med något.

Hon är mjuk och lyhörd men samtidigt stentuff och envis som synden. Man säger till henne eller tar bort henne gång på gång men ändå är hon framme lika snabbt igen. Det tog henne 8 dagar att lära sig att man ska ge fan i att försöka sno maten från Saulos. Nu väntar hon tills han lämnar matskålen i alla fall för ett matvrak är hon. Hon verkar inte ha nån botten utan kan äta hur mycket som helst. Fodertunnorna måste nog låsas in för hon gör vad hon kan för att bryta sig in i dom. Katterna ses som utmärkta lekkamrater och de flyr ju hellre än tar en fajt. Inte ens djävulens avkomma försöker sätta henne på plats, han lägger sig bara ner och låter henne bita honom!!!

Men Saulos är nog ändå den som får ta mest skit när hon är på bushumör och tycker att allt annat är tråkigt för att hon inte får bita på väggen, sladdar eller vad det nu är. Och snäll som han är leker han med henne och låter henne hänga i hans svans. Inte ett pip säger han när hon sliter stora tussar päls från honom. Oftast är det jag som går in och bryter för att jag tycker de ska låta bli att rusa inomhus.

Kort sammanfattat kan man säga att hon är precis sådär jobbig som en lillasyster är men samtidigt är hon ju helt underbar.

Låt er inte luras av den oskyldiga blicken. Där bakom döljs en riktig liten Huligan.

Min Impa

Två veckor

På bara två veckor har det hänt jätte mycket. Impa och Saulos har hittat varandra och numera leker de för fullt. Saulos är den perfekta storebrodern. Han leker mer än gärna men tar samtidigt inte skit så när Impa beter sig illa eller går över en gräns får hon veta det.

Impa har redan apporterat, både Salles vanliga trä apport och metallen. Hon imponerar. Försöker att inta glömma Salles träning men får väl erkänna att han har blivit lite åsidosatt vad gäller den biten och nu kommer det dröja ett tag till innan vi kan köra som vanligt igen. Jag har nämligen två fingrar i bandage och kan inte använda högerhanden fullt ut. Anledningen till det beror på att jag fick en bit av fingertoppen delvis avbiten så den fick sys fast igen på pekfingret och diverse andra skador på långfingret då jag försökte sära på två hundar som slogs. Så nu kan jag lägga till en ambulansfärd på min lista över gjorda saker. Det underlättar inte direkt när jag ska bära Impa upp och ner för trapporna att ha en icke fungerande hand men det löser vi.

Jag kan nu se tydliga skillnader på hur Saulos va som liten och hur Impa är. Det är jättekul men jag förstår numera vad alla menar med kommentaren "påminn mig om hur jobbigt det va med valp". Hon ser verkligen till att hålla mig sysselsatt med diverse upptåg och åsikter men hon är samtidigt fruktansvärt härlig.

Bildbomb

Alla bilder i inlägget är tagna av Maria Jämtenstål

Uppdatering

Känner att det är dax att fräscha upp och uppdatera den här bloggen. Det är ju inte bara Salle den handlar om längre utan även Impa som är en underbar liten hoffevalp.

Jag upplever henne som lika cool som Salle var som valp. Den största skillnaden är att om hon protesterar gör hon det högljutt. Vilket ledde till att efter 15 minuters gnäll, pip och ylande första natten gav jag upp och lyfte upp henne i sängen för att få sova. Då blev hon nöjd och tyst och jag fick sova sisådär 5 timmar innan hon behövde gå ut. Numera sover hon ca 5-7 timmar innan vi vaknar.

Saulos har varit lite grumpen på henne, särskilt runt matskålen och när han vilar men det blir bättre för varje dag som går och ute muttrar han enbart på henne om hon drar honom i svansen eller liknande. Impa gillar sin storebror och söker oftare och oftare upp honom för att ligga jämte och vila och ute vill hon gärna haka på honom så länge jag inte hamnar för långt bort. Saulos har aldrig vaktat bilen när han varit själv. Har han nån gång haft sällskap har han talat om vems den är om nån råkar gå precis intill eller om en hund stoppar fram näsan till gallret. Nu tar sitt ansvar som storebror på största allvar och låter ingen passera förbi utan att tala om att han är där oavsett om jag är med eller ej. På sätt och vis inte så förvånande då han vaktar annars. Inte så att han gapar på allt som rör sig men när det händer något onormalt talar han om det.

Jag är övertygad om att de om att de kommer bli bästa vänner framöver.

Första dagen

I söndags va då dagen då det va dax att sätta sig i bilen och köra de 16 milen det är till uppfödaren och hämta hem min efterlängtade tikvalp. Thilwhil's Impa heter hon och är faktiskt släkt med Saulos. Jag tror hon kommer bli ett fantastiskt sällskap för Salle och mig plus att hon säkert kommer bli en härlig tävlings och träningskamrat till mig.

När alla papper va klara och Salle fått nosa lite lastade vi in oss i bilen för den 2 timmar långa färden hem. De första 9 minuterna grät hon men sen somnade hon i mitt knä och va tyst så gott som hela vägen hem. Vi stannade i Vislanda för att släppa av vår chaufför så sista biten fick hon åka i passagerarsätet och där somnade hon direkt. Väl hemma började Salle bli nyfiken på Impa men hon va då inte fullt så imponerad av honom. Stor och otäck tyckte hon att han va som kom springande mot henne. Vi kom tillslut in och där upplevde nog Salle att han blev lite trängd. Han talade högt och tydligt om för henne att hon ska hålla sig borta från hans matskålar. Lite mutter blev det även när han tyckte hon va lite för närgången. I mellan åt ser det ut som om han undrar när vi ska skicka hem henne igen men det finns det inga planer på. Trots att han inte gillar henne fullt ut än så tar han sitt ansvar som storebror på stort allvar. Uppe vid byns pizzeria va det några som ville kika på henne genom bilrutan och när de gick bak för att kika på Salle talade han om vems bil det är och att det är bäst att hålla lite avstånd. I vanliga fall vaktar han inte bilen, i alla fall inte med rösten.

Jag tycker mig redan se små skillnader på Salle som valp och Impa. Ska bli oerhört kul att få förvalta den här tösen och se vad det blir av henne.

Thilwhils Impa

 

 

Spår

Min fina, underbara Saulos som medvetet har valt bort att markera apporter i spåret för att de hindrar honom i hans favoritsysselsättning, spåra, gjorde mig idag så paff att jag höll på att glömma belöna honom. Han ställde sig och markerade första apporten som han brukar, han stannade och tittade på mig, och jag börjar berömma, då plockar han upp den och kommer springande med den till mig! Jag tappade hakan men när han lämnat den lekte vi järnet en stund innan vi samlade ihop oss och fortsatte. Ytterligare tre apporter och slutet plockade han upp och lämnade till mig. En missade han helt men det berodde nog på att jag lagt den ganska tätt efter den tredje och att han inte riktigt hann komma ner i spårkärnan. Jag bryr mig inte om vilket idag för jag är så jäkla glad ändå. Vid några apporter såg jag tydligt hur han jobbade bakåt för att han missat dem så allt slit jag har lagt ner har äntligen gett resultat. Härligt!!

BARF

Jag har helt tappat motivationen till att blogga men jag hoppas att den är på väg tillbaka så smått. Har tänkt att jag ska blogga flera gånger men det blir inte riktigt av.

 Anledningen till att jag fått tummarna ur och skriver det här inlägget är att om man skriver ett inlägg om Musch Barf måltider får man 3 stycken och då jag är sugen på att prova och se vad Salle säger om det kan jag ju inte låta bli. Visar det sig att han gillar det är det inte omöjligt att jag fortsätter med det då det tydligen finns en återförsäljare i Växjö. Vill man läsa mer om Musch gör man det på deras hemsida www.musch.se

Idag är ingen vanlig dag

För det är min bästas födelsedag. Idag blir han hela fyra år, tänk vad tiden går fort.

För fyra år sedan satt jag på helspänn och kollade uppfödarens hemsida och blev lite besviken när det "bara" blev en tik för det räknade jag ju ut att den inte skulle bli min. Sen talade ödet om för mig att det va Saulos som skulle bli min och vilken tur att det blev just han. Min stora, fina, härliga hund!

KORAD LP1 Corallrevets Saulos

En vecka

Nu har Saulos fått MeraDog i en vecka. Han blir serverad morgon och kväll och maten äts upp med stor aptit omedelbart. Han är bra i magen och än så länge tyder allt på att det va ett lyckat byte. Jag ser inga tendenser till att han kommer tröttna och börja kinka. Snarare att han verkar vilja ha mer. Han går nämligen till skålen och tittar om den verkligen är tom lite då och då. Han får ungefär 8dl om dagen och det verkar vara lagom men det ser jag ju snart om det verkligen är. Hoppas nu att det fortsätter lika bra som det börjat så jag slipper fundera mer på foder till honom.

Nu blir det av

Nu blir det av. Foderbytet jag har grubblat på länge. Jag har hela tiden varit nöjd med hur Salle har fungerat på det foder han får idag. Pälsen är bra och han mår bra av det MEN han vill ju inte äta det. Jag har provat alla varianter på hur man ska få dom att äta men inget funkar. Nu kör vi på fri tillgång och då äter han ca 5-10dl per dag av ett högenergi foder. Visst håller han hullet på det men det det går ju inte att göda upp honom om det skulle behövas. Har jag provpåsar eller om jag fått en liten säck med något foder som jag späder ut hans vanliga med sorterar han bort dom vanliga kulorna så nu blir det byte.

Jag kommer prova Meradog och börja med deras högenergi för det ligger ganska likt det han får nu i protein och fett halt.Visar det sig att han äter det med bra aptit och kanske till och med blir lite tjock kommer jag gå ner till ett med lägre halter så han kan få äta sig mätt. Jag har ju haft lite dålig koll på hur mycket som finns kvar av Nutrat så det kommer inte bli nån invänjning att tala om. Tur att han verkar ha stålmage i vanliga fall så det kommer nog gå strålande ändå. I början på veckan ska det komma så vi får se om nån månad eller två om det är något för Saulos.

Fotomodell

Idag hälsade vi på en vän och Salle fick agera fotomodell. Fina bilder blev det.

 

Tävlingsdax

I fredags va det då dax för tävling i LK2 igen. Det gick uselt rent ut sagt. Med facit i hand skulle jag inte ens ha startat. Redan på morgonen blev jag väldigt fundersam om hur det egentligen stod till med min lille vovve. Han va låg och väldigt mammig. Gick inte ut för morgonkissen själv utan jag fick följa med och då ville han knappt lämna min sida. Framåt eftermiddagen kändes han ändå som sig själv igen så jag valde att åka iväg och starta. Efter fyra moment valde jag att bryta. Han släpade i fria följet där han annars tenderar att tränga, utförde inte läggandet för han ville inte lämna min sida. Inkallningen saknade det där sista klippet och när han travade ut till rutan, som han i vanliga fall ser som belöning, valde jag att bryta. Dom som va på plats och känner honom undrade om jag bytt hund och sa att han inte såg glad ut. Det är annars ett kännetecken för Saulos att han ALLTID är glad så något va uppenbart fel.

Dagen efter var det dax igen och då kändes han ännu mer som sig själv så jag bestämde mig för att vi skulle prova. Han kändes helt klart fräschare men det där sista drivet och orken saknades. Han va dessutom inte engagerad i det vi gjorde så det va inget lysande program vi gjorde. Vi nollade två moment, läggandet och rutan, och trots det fick vi ihop 127 poäng. Och då va vi ganska dåliga i de övriga momenten mot vad vi kan så jag är ändå ganska nöjd. Det visar att går det så bra när vi är som sämst så kommer det där första priset snart.

Eftersom vi inte riktigt vet varför han har varit konstig, en teori är nån form av magåkomma, har jag bestämt att han får ett par dagars ren vila och sen ska jag känna av honom lite försiktigt. Är han som vanligt kör vi på annars blir det utredning. Tänkte prova träna lite imorgon el på onsdag sen får vi se.