Det gör ont

Det gör ont i mig att behöva erkänna att Saulos visar de första tecknen på att han inte är purung längre. Han är lika fartfylld och pigg som han alltid varit. Alltid sugen på att träna eller hitta på saker. Men jag ser att han inte längre vill leka med Impa så som de alltid gjort på hoffars vis. Hårt och vilt med tacklingar i hög fart och brottningsmatcher. Nä, när Impa bjuder upp till det söker han mig för hjälp eller blir irriterad på tokstollan som då blir frustrerad. Jaktlek och inomhusbrottningen är han fortfarande pigg på och bjuder själv in till det lika ofta som Impa. Men det är tufft att behöva inse att han inte längre är en unghund. I februari blir han 8 år och veteran. Jag hoppas innerligt att han har många friska, pigga år kvar och kan fortsätta vara min stöttepelare i många år till. 

Min älskade, bästa vän!

Du och jag, vilket team vi är. 

Valparna 5 veckor

Jag har varit nere och hälsat på Impas valpar igen. De är helt underbara men där är en som fångat mig lite extra, Jähkel. Han är en tuff liten sak som har humör och åsikter. Precis som jag tycker de ska vara. Ska bli mycket intressant att se hur han och hans syskon kommer utvecklas. Det är flera bra valpköpare och många har haft hoffe tidigare så blir nog hur bra som helst. Bara några hanar till som ska hitta sina egna hem.

Tryggare kan ingen vara

Valphög

Thilwhil's Jähkel

Valpar

Förra helgen blev valparna 3 veckor och jag åkte ner och besökte de små liven och min älskade Impa. De är galet söta och nog blev jag lite sugen på att behålla en själv men just nu är det inte realistiskt. Saulos är bara 7,5 år och Impa 3.5 år och de kräver lite tid för att aktiveras och hållas sysselsatta så en tredje skulle jag inte hinna med. Men jag kommer passa på att besöka dem så mycket jag kan innan de flyttar till sina hem. Finns några hanar kvar att tinga och mer om kullen kan ni läsa här.

Uppflyttade

I lördags tävlade jag Saulos lydnadsklass 2 igen och den här gången fick vi till det. Ett första pris på 161 poäng och vi är nu uppflyttade till klass 3. Till råka på allt räckte det till en andra plats i klassen. Jag drog startnr 1 och det kändes skönt. Betydde att jag slapp gå och vara nervös så länge. Vi började med platsen och den va långt ifrån lugn. Först bröts den då en hund började rulla runt och sen reste sig och verkade fundera på om den skulle besöka grannhunden. Omläggning med en hund mindre men även den här gången började en hund rulla sig och störde grannhunden så pass att den reste sig och sen la sig ner igen. Kändes så skönt att vi låg på en kant. Resten av programmet gjorde vi okej. En sak i taget, han var med mig även mellan momenten och vi fick poäng på allt vilket va mitt mål så jag var verkligen nöjd när vi gick av plan. Men jag tyckte vi hade lite för mycket små missar som kostade vilket gjorde att jag var säker på att vi inte klarat ett 1:a pris så vid prisutdelningen vart jag oerhört förvånad när de talar om vårat resultat. Jag va så glad och stolt över vår prestation att jag grät av lycka. Min älskade, underbara Salle! Något som gjorde att det kändes ännu bättre var att en av Salles uppfödare var på plats och gratulerade oss. Nu siktar vi på klass 3 men det blir nog några fler starter i 2:an tills vi är redo att starta 3:an.

Vi har fått valpar

Fyra timmar efter de andra kom det ännu en tös så... Impa fick idag 11 fina valpar. 6 hanar och 5 tikar, alla svarta med tecken. Nu längtar jag massor efter min lilla skrutt och kommer åka och hälsa på dom så fort det passar. 

Schäfer pose

På ett forum jag hänger en del börjades det diskutera om hur det är möjlit att ställa vilken hund som helst i typisk schäfer pose och få till den typiska räkstjärten. Stackars Saulos fick agera försökskanin och det här blev resultatet.

Friställd

Tvingad till schäfer posen

Nu har hon åkt

I helgen kom Helena och hämtade min lilla skrutta. Det är så tyst och tomt i huset trots att jag har Saulos. Tror han saknar henne oxå för har jag varit iväg går han till bilen och visar att jag ska släppa ut henne. Han är mer vaksam och reagerar mer på passerande. Han har tidigare låtit Impa sköta det mesta av varnandet så har han tagit över om "hotet" kommer för nära. 

Bilden togs när det var två veckor kvar till valpning. 

Impa är dräktig

Nu är det knappt 3 veckor kvar tills Impa ska valpa och hennes mage växer så det knakar. Till helgen kommer uppfödaren och hämtar henne sen dröjer det 10 veckor innan hon är hemma igen om allt går som vi hoppas. Lilla hjärtat! Ska bli oerhört spännande att se hur kombinationen Impa x Hibiskus blir. Jag tror det kommer bli riktigt läckra hundar arbetsmässigt som dessutom har utseendet med sig. Hade det inte varit för att jag redan har två hundar som ska hållas igång hade jag själv velat ha en valp men tre hoffar som ska tränas mäktar jag inte med. Undrar hur många som gömmer sig i hennes mage? Jag hoppas där finns en blond tik som blir mamma upp i dagen.

Bild från idag

Bilden är tagen i söndags.

  

Besök

Vi har haft Swedehof's Orlando på besök.

Tyst länge

Jag är fortfarande sjukskriven och känner att motivationen till det mesta är obefintlig, däribland blogga. Men det har hänt massor sen jag bloggade senast så ska försöka få till en kort sammanfattning så kanske det kommer egna inlägg om händelserna längre fram.

Till att börja med har jag varit på utlands semester för första gången på åratal. Mamma drog med mig till sin lägenhet i Egypten och det va precis det jag behövde för att få stopp på den nedåtgående spiralen och kunna släppa all skit hemma. Det gjorde oxå att jag bad om omplacering från min arbetsplats för att förhoppningsvis kunna börja jobba snart igen.

Hibiskus och Impa

Precis innan jag åkte började Impa löpa så när jag kom hem från Egypten åkte jag direkt ner till Impas uppfödare (som ställde upp och passade mina älskade odjur när jag va på semester vilket jag är oerhört tacksam över) för att hämta hem hoffarna. Blev där hela helgen då Impa va i höglöp och fick träffa härliga Lintrollets Hibiskus. Tre fina hängningar över tre dagar fick dom till så vi hoppas på valpar till midsommar. Läs mer på Thilwhil's hemsida.


En vecka senare åkte vi till Halen för det årliga hoffelägret. Ytterligare en grej som inträffade i perfekt tid för mig i återhämtningssyfte. Massa bra tankar och ny träningsinspiration fick jag jag med mig hem.

Hemma från lägret väntar en underbart liten söt drevervalp vid namn Java. Det är pappas men jag har massa planer för henne längre fram.

Så liten jämfört med Saulos

Längesen...

Nu var det längesen bloggen uppdaterades och det finns anledningar till det. Jag har varit sjukskriven och är fortfarande pga stress. Det har varit oerhört påfrestande på jobbet en period och det i kombination med en händelse som inträffade på jobbet gjorde att bägaren rann över och det blev för mycket. Nu fokuserar jag på att återhämta mig och bara göra roliga saker men det gör att jag inte alltid orkar med saker.

Jag har varit i Malmö och ställt Impa. Där fick hon excellent och blev tvåa i öppenklass utan CK. Men våran kompis Pia tog hem BIR med sin fina Ällie och Impas uppfödare tog sitt första CERT med sin fina tik Helga så vi är nöjda med dagen ändå.

Det har även blivit lite träning med hundarna även om jag har lite svårt att motivera mig. Men de är fantastiskt duktiga och jag mår bra av att klura på lösningar för att komma tillrätta med de bekymmer vi har. Jag har till och med anmält Impa till en rallytävling för att vi verkligen ska hålla igång lite och hon är ju så duktig att jag tror vi kan lyckas den här gången. Salle och jag har ju lite planer på att bli rallymästare i år men just nu jobbar vi enbart på högerhandlingen för det är i den han är osäker och det är där det strular för oss. Men vi börjar göra framsteg där så snart tänker jag anmäla honom till en avancerad klass. Och i sommar ska vi nog ge oss på LK2an igen så vi får den avklarad.

I början på maj hämtar pappa hem en drever valp och den ska jag få ha hand om. Han hoppas också på att han inte missat löpet på sin drever tik för han planerar att para henne och då vill han ha hjälp av mig att ta hand om valparna. Dessutom väntar vi på att Impa ska börja löpa för det finns lite planer på att para henne nu och då blir det ännu mer valpar att gosa med. Ser ut att bli en spännande sommar.

Återbesök hos fysioterapeuten

Igår besökte jag och Saulos Sophie på Häst & Hälsa för kolla hans status efter problemen han haft. Och vi fick positiva besked. Bäckenrotationen har hon lyckats korrigera, svikten i ryggen är tillbaka och han krummar inte längre. Det fanns en liten punkt kvar i ryggen som behövde lite omvårdnad annars var allt bra. När vi besökte henne första gången skiljde det 3 cm i omkrets på hans lår, nu är det 2 mm så han har verkligen återhämtat sig kanon. Vi fick tips på hur vi ska rehabba framöver för att stärka hans ryggmuskler och förebygga så att det inte händer igen. Klövjeväska i skritt tyckte hon var bra, gå i backar och simma är bra för ryggen. Sen tyckte hon vi kunde köra lite pilatesboll för att stärka de små musklerna runt lederna. Tur att jag införskaffat mig en sådan. Klövjeväska får vi se om jag hittar nån bra till vettigt pris. Det absolut allra bästa hade ju varit att hitta en som funkar till båda för då hade jag kunnat fysa båda lite.

Nu ska inte Salle på fler återbesök fören framåt sommaren om inget uppstår. Däremot ska Impa snart få träffa Sophie för en genomgång. Inte för att jag tror det är nått tokigt med henne utan i förebyggande syfte. Jag har sett med egna ögon hur lite som behövs för att gå från en "trasig" hund till en frisk och då jag vill att mina hundar ska hålla sig hela och friska länge så kommer jag fortsättningsvis få dem genomgångna med jämna mellanrum för att inte missa något.

Hoffeträff

Det var meningen att jag skulle åkt ner till Skåne igår och gått på en fotokurs men pga lite olika anledningar kunde jag inte åka så istället åkte jag till Skillingaryd där det var en hoffeträff. Vi blev sex ekipage (sju om man räknar båda mina hoffar) och några fler människor. Först lite kaffe och pratade ihop oss om vad vi ville göra och startordningen sen körde vi alla ett pass var innan vi värmde oss med kaffe och körde ett pass var till innan vi avslutade med korvätande.

Första passet med Salle körde jag bara fritt följ och apportering. Grymt nöjd med honom! Trots att vi inte tränat på typ en månad och Salle vart så taggad gick han helt fantastiskt. Lite snea sättanden och annat små pill fanns ju men annars, vilken känsla. Apporteringen gjorde han super. Inget tugg, kom in hela vägen och satt med den lugnt vid sidan. Där måste vi jobba på ingången men det gör vi separat. Tror jag ska försöka få till det med pallen. Andra passet med honom började med fritt följ där vi blev kommenderade rakt mot och tätt inpå människor. Svårt tyckte Salle men bra träning. Sen kedjade vi fritt följ, läggande under gång och inkallning. Mycket nöjd med lunsen. Vi hade en sån härlig känsla genom båda passen. Helt underbar känsla som fick igång mitt tränings och tävlings sug på riktigt.

Impas första pass började vi med tandvisning. Hon vill ju så gärna hälsa, helst på bakbenen så det va nyttigt för henne. Sen gjorde vi lite ingångar och starter på linförighet. Lite följsamhet där vi går runt människor för att sen avsluta med budföring. Jäklar vad skönt det kändes då hon hade fokus på mig hela tiden och faktiskt jobbade hela tiden. I budföringen tjuvade hon helt galet mycket men vi fick med oss lite tankar om hur vi ska gå vidare med stadgan vid sidan. På andra passet hade vi störning av Numic och hans husse på plan och trots det så jobbade Impa med mig hela tiden och hon ville verkligen jobba. Jag körde främst rallyövningar men även lite skall och kryp och sen avslutade vi med tandvisning igen. Även med fröken galenpanna hade jag en sån skön känsla under hela träningspassen och fick mer inspiration för träning.

Det här va precis vad vi behövde och nu ska vi försöka lägga upp en träningsplan inför fortsättningen.

Årets hoffe-listorna är puplicerade

... och både Saulos och Impa finns med. Saulos placerade sig som delad 2:a på Rally-listan och Impa blev 7:a på Utställningslistan. Mycket stolt över mina fina älsklingar. Jag har ju även tävlat Pias Ällie i rallyn 2015 och med våra resultat hamnade hon på en 7:e plats på Rally-listan. Mycket skoj att det gått så bra i konkurrens med så många fina, duktiga hoffar. Här kan man hitta listorna i sin helhet.

Sjuk

Jag har drabbats av influensan från helvetet. Feberfrossa i 1,5 dygn trots att jag käkat mängder av alvedon. Nu har värsta febern lagt sig men kroppen är helt slut och näsan har börjat rinna och halsen tjockat ihop. Hoffarna va änglar första dagen, säkerligen till viss del pga älgkotorna de fick att tugga på. Idag har de däremot inte varit lika mycket änglar utan de har klängt på mig, som om jag inte vore varm nog, hoppat i soffan och Impa har roat sig med att plocka disk ur diskhon. Suck!! Så nu ikväll när jag kunde stå på benen utan att svaja och bli yr tog jag tag i projektet "backa". Har försökt på alla möjliga olika sätt lära Salle backa men helt utan resultat. Sen såg jag honom backa klockrent ut från tvättstugan till köket flera gånger och tänkt jag ska försöka fånga det där. Och när man i princip bara orkar stå rakt upp och ner så kändes det lämpligt att prova. Salle va först ut och jag fick hjälpa honom lite på traven först men sen kopplade han och rörde alla fyra tassarna bakåt. När det va Impas tur bjöd hon på sjuttioelva beteenden men inte backa så vi fick börja med att bara belöna lugn och stå still. Sen vart hon supersnabb med att snappa upp vad jag va ute efter och på bara ett pass gick vi från tramp bakåt till att backa flera steg.

Det är sån skillnad på att klickerträna de där två, ja i all träning egentligen. Saulos är eftertänksam och vill gärna att jag visar vad han ska göra. Bjuder på väldigt lite beteenden och blir frustrerad när han inte vet vad jag vill. Tar tid på sig att lära sig. Impa däremot bjuder på allt hon kan i 170 och börjar skälla i frustration över att hon inte får godis så henne får man hjälpa lite på traven och vara jäkligt snabb med klickandet. Det räcker att klicka nån enstaka gång på henne så snappar hon upp och provar det igen. Oerhört kvicktänkt och väldigt rolig att klickerträna.

My Dog

Hundåret inleddes med ett besök på MyDog precis som de senaste 2 åren. Skillnaden i år var att jag anmält Impa och vi fick sällskap av Ällie och hennes matte. Vi hade en helt underbar dag tillsammans med andra härliga hoffemänniskor från både Norge, Danmark och Sverige. Fantastisk stämning runt ringen. Domaren tyckte Impa va jättefin framtill men bakre halvan va sämre enligt honom och hon fick "bara" excellent. Däremot gillade han Ällie massor och matten blev glad när hon fick CK och fick göra upp i bästa tik mot en fin dansk tik och en fin norsk. Sen fattade hon inte riktigt vad som hände och jag tror hon är lite chockad än i dag för Ällie blev bästa tik och domaren grälade på matten för att hon anmält till veteranklass så han inte fick dela ut CACIBet till henne. Det slutade i alla fall med att Ällie blev BIM då domaren tyckte hanen skulle bli BIR. Efteråt blev vi bjudna på tårta då en norska firade sin födelsedag. Jag och Pia planerar fler äventyr med våra hundar. Både utställning och andra tävlingar.

Återbesök

För en vecka sedan var vi på återbesök hos fysioterapeuten med Saulos och enligt henne hade det skett en klar förbättring. Skillnaden på baklåren var nu 1,2 cm istället för 3 som sist. Det betyder att han tar i mer jämt med benen och att det inte längre gör ont. Han hade nått litet kvar i ryggen som hon fixade sen fick han avsluta på vibben. Hon sa att hon tyckte vi kunde räkna honom som ok igen och om jag ville så behövde vi inte nått mer återbesök men jag ville ha ett till för att se så han verkligen är helt hundra så om en månad stämmer vi av honom igen. Lite träning har vi börjat med men vi är inte igång för fullt än. Jag saknar lite träningskamrater här och vet dessutom inte riktigt vilken klubb jag vill tillhöra, kanske slutar med att det blir bägge. Fortsättningsvis ska vi besöka Sophie regelbundet för att förebygga fler sådana här skador. Impa ska med få sig en genomgång lite längre fram för att se att hon är okej. Jag tror inte hon har något men det trodde jag ju inte om Salle heller.

Hundfysioterapeut

Jag har länge haft funderingar på att besöka en fysioterapeut med hundarna för att stämma av deras fysiska hälsa och när Saulos strax innan jul visade på smärta från ryggen slutade jag fundera och ringde Häst och Hälsa och bokade in en tid till Salle. Han vart ju bra innan vi väl kom dit så jag trodde på en sträckning. Väl där går Sophie igenom honom väldigt noggrant. Salle tycker det är lite jobbigt men sköter sig exemplariskt. Hon upptäcker en bäckenrotation, att det skiljer 3 cm i omkrets på låren, ömma punkter i ryggen och stela, spända muskler i bogen, bringan och ryggen. Kändes inte alls kul att få höra att min älskade hund har ont. Som tur va va hon optimistisk och tror vi kommer få ordning på honom. Hon behandlade honom med laser, massage och korrigerade rotationen sen avslutades det med att han fick ligga på vibben.

Vi fick lite restriktioner. Inget tufft busande med Impa, inga bollbelöningar eller annat som ger tvära kast. Däremot fick han gärna skritta och galoppera i snön och träna på som vanligt. Nu inföll ju årets köldknäpp så vi tog vila helt från träningen och inte har vi gått massa promenader heller under de här två veckorna. Jag upplever en förbättring på honom men det ska bli intressant att se vad hon säger imorgon när vi ska på återbesök.

Hon tyckte även att jag skulle börja ge fiskolja för det ska bl.a hjälpa till att smörja diskarna i ryggen så det köpte jag av henne och har börjat ge. Även Impa får då det ska vara bra för pälsen och jag tänker att det inte skadar. Nu får de Standardts laxolja eftersom det va vad hon hade men jag ska sätta mig in i vad det finns för olika alternativ så får vi se vilket märke det blir i slutändan.

Summering av 2015

2015 har varit ett år med toppar och dalar både privat och med hundarna. Det absolut allra största som hänt oss i år är flytten från Grimslöv till Torlarp. Jag stormtrivs i mitt "egna" hus trots att jag inte riktigt har kommit i ordning och att det är hemska färger på väggarna inomhus men det är sånt som snart ska börjas ta tag i. Prio ett har varit att få upp staketet så jag slipper vara orolig för att grannarnas hundar ska springa i min trädgård och hälsa på mina plus att jag tryggt ska kunna låta mina vara ute utan min övervakning.





Hundmässigt har vi främst satsat på rallyn jag och Salle och två nya titlar har han fått, RLDN och RLDF. Fruktansvärt hög lägsta nivå höll han, inte en tävling i nybörjarklass under 90 poäng och på de 5 starter i fortsättning som vi gjorde gick vi över 90 poäng i 4 av dom. I den femte diskade vi oss då Salle fick ett glädjeryck och snodde frestelsen och bjöd in till lek. Tokhund. Avancerad klass hann vi med att prova oxå men vi behöver stärka upp högerhandlingen för att få kvalificerande resultat. Vi startade även i LK2:an några gånger men har fortfarande inte fått vårat 1:a pris. Alltid är det nått som brister på tävling men då målet är att ha kul ihop har vi ingen brådska.

Impa fick stå i fokus på hoffelägret i maj. Vi tränade lydnad i 3,5 dagar och lite knutar har vi nog tack vare lägret och andra instruktörer lyckats knyta upp och fröken höna är mer motiverad i träningen numera. Det enda vi har gjort är att ha deltagit i nån rallytävling men utan direkta resultat. Gör inget för nu har jag en plan och rally är ändå inte det vi satsar på. För oss är det brukset som står i fokus. Det vi främst har gjort ihop 2015, förutom tränat, är att ha åkt på utställningar. På de allra flesta har det gått bra med både BIR och BIM resultat. Hon är snygg min skrutthund.

Än har jag inte satt upp några direkta mål för 2016 så det får jag grubbla lite på.

Stockholm hundmässa

Nu ligger jag verkligen efter i mitt bloggande även om jag aldrig varit nån som bloggar så mycket. Får bli flera inlägg på kort tid nu så jag kommer ikapp plus att det blir lite separerat.

Impa och jag lämnade huset, katterna och Saulos i lillebrors händer och åkte upp till Stockholm luciahelgen för att delta på mässan. Vi åkte redan på fredagen och körde direkt till mässan där vi mötte upp ett litet gäng sen byggde vi monter. När det va klart åkte vi hem till Gittan (Swedehof's Kennel) där vi skulle bo hela helgen. Lördagen ägnades åt att stå i rasmontern och informera om hovawart och låta Impa vara klapphund. När det började närma sig avlösning var Impa så trött att hon inte ens orkade lyfta huvudet när folk satte sig ner för att klapp. Lilla skrutten... Passade även på att kika i montrar och få lite gratisprover men det va så stort och så mycket folk att det mest va jobbigt. Söndagen va det dax för utställning och eftersom det va samma domare som i Åstorp hoppades ju jag på att det skulle gå hyfsat bra. Hon fick excellent och placerades som 3:a i öppenklass men utan CK. Vi fick heja på våra kompisar istället.

Trots att vi var trötta och att vi "bara" fick excellent är jag mycket nöjd med helgen. Jag hade supertrevligt hela tiden och träffade massor av roligt folk. Har jag möjlighet kommer jag absolut åka dit fler gånger.