Detta är en mycket talande bild. Här har han fått fatt i min, som tur är, tomma godispåse.
Inte hade jag en tanke på att min hund skulle stjäla mat. Han har gjort det en gång tidigare i sitt liv trots att jag lämnar honom själv med mat stående på bordet (fläskfile även den gången). En gång sa han till och med till Fjonte att han inte fick stjäla mat.
Jag lagade till lite fläskfile för att ha till dom sista resterna från nyårsafton. Jag skar upp vad jag ville ha och när jag hade ätit klart bar jag ut tallriken i köket och satte resterna av fläskfilen på spisen för att svalna lite. På spisen hamnar allt som ska svalna eftersom där är enda platsen Brynolf inte stjäl mat ifrån. Han har säkert bränt sig nån gång. Hör ett svagt ljud från köket som jag inte kan placera, konstaterar att Salle är där och han kommer inte när jag ber honom. Jag smyger ut och ser att han slickar sig om munnen. Jaja tänker jag, han har väl ätit lite innan jag kommer på att gå tillbaka och kolla fläskfilen. Jo men visst. Ätit hade han men inte det jag trodde utan min fläskfile. Hade han bara inte nuddat formen den låg i hade han lyckats med det perfekta brottet. Jag hade aldrig fattat att det va han. Visst hade jag kunnat tro att han hade ätit upp den men inte att han hade tagit den från spisen.
Jag har nämligen fått erfara att Brynolf och Salle ibland samarbetar med att stjäla mat. Eller samarbetar och samarbetar. Brynolf stjäl mat och lägger det på golvet och om inte matte är med så är det helt okej att stjäla från katten. En dag bråkade dom om min kycklingfile men tji fick dom för den tog jag tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar