Upp och nergångar

"Min" klubb är så generös att dom har hyrt ett ridhus i fyra timmar en kväll i veckan och har fri tävlingsinriktat lydnadsträning där. Det finns instruktörer på plats som hjälper en om man vill. Jag åker på varje träning jag har möjlighet till och senast bad jag om hjälp med hoppet då vi har haft problem där. En av anledningarna är att vi bara kan träna det 1-2gånger per 14 dagar. Jag bad självklart den med SM-meriter om hjälp och blev totalsågad. Hon hade så rätt i allt hon sa och fick upp ögonen på mig i hur och vad jag belönar. Dessutom fick hon mig att inse att jag har lite dåligt tålamod och visar Saulos vad jag vill han ska göra vilket gör att han inte tänker och provar själv. Det har gjort att jag försöker jobba mer med klickern. Små trevande försök gör vi så vi får väl se om det ger resultat tillslut.

En sak det har lett till är att helt plötsligt diggar Salle apportbocken. Från att ha spottat ut den eller tuggat på ändarna håller han den faktiskt. Och det på bara två träningspass. Allt är ju inte på grund av klickern, jag har faktiskt använt den som kampleksak för att få upp värdet i den och varje träningspass avslutas med att han får vinna den och sen åker den undan. Om det är rätt sätt eller ej vet jag inte men det verkar funka på min hund.

Vi är långt ifrån tävlingsklara men jag har börjat kika lite på när klubbar i närheten arrangerar tävlingar för att se om jag kanske kan sätta upp nån som mål. Lite funderingar har jag men det håller jag för mig själv ett tag till.

Härlig attityd

Va ledig från jobbet idag och inne i Växjö. Passade då självklart på att åka till klubben där och träna lite lydnad med min älskade fyrbening. Allt va väl inte super men även i dom momenten det gick lite sämre i fanns det positiva godbitar att fokusera på. Hela tiden jobbade han med en härlig attityd och jag belönade mycket med hans älskade boll. Det är kul att träna hund!

Finbesök och shopping

För en vecka sedan fick jag och Salle finbesök. S kom och visade upp sin bensindrivna pärla och med sig hade hon såklart Levis. Vi började helgen med att låta hundarna gå varsitt spår sen hämtade vi pizza, drack vin och tittade på skräckfilm. Lördagen tillbringade vi i Växjö på hundutställning. Inte för att ställa utan för att shoppa. Och pengarna rullade...
Ett fint Hurtta regntäcke till Saulos.

Salle gillar inte sitt fina regntäcke

...och det har dom fortsatt göra sen S åkte hem. En Hurtta lydnadsväst har jag köpt. Helt ny och den kostade bara 400kr. Jag älskar den! Ett par damasker i orange färg blev det oxå. 200kr helt nya. Oxå mina nya biblar. Med sikte på 10:an och Lydnadsträning i teori och praktik. Nu ska jag bara få tid att läsa dom oxå. Innan jag ger mig själv shoppingförbud ska jag beställa lite saker från en butik på nätet och försöka buda hem ett Hurtta täcke till Saulos. Ett fodrat vintertäcke som han ska få ha när det är riktigt kallt och han ligger i bilen mellan träningarna. Jag har blivit helt förälskad i Hurttas produkter. Gillar dom riktigt mycket.

Orättvist

Igår fick jag ett mycket tråkigt telefonsamtal av en i spårgänget. Hon ringde för att berätta att hennes härliga 7månaders rottisvalp skulle avlivas. Han hade för ett tag sedan fått uppsöka veterinär som ställde diagnosen troligtvis hjärtmuskelinflamation. Det verkade som om han repade sig men tydligen hade pulsen börjat rusa igen och han svarade inte på medicinen. Igår eftermiddag fick han somna in. Livet är bra orättvist och igår kväll efter jobbet kramade jag min Salle lite extra.

Visst finns det mycket fler orättvisor här i världen men då detta är en blogg som främst handlar om mitt hundliv tycker jag att det här är värt att ta upp.

Stolt som en tupp

Så här slappar man efter en ansträngande dag

Fullspäckad helg som vanligt. Igår fick vi besök av M och Bach och förutom bus för jyckarna passade vi på att spåra och köra lite budföring. Jag bad M lägga spåret åt Salle för att jag inte skulle veta var apporterna låg eller var vinklarna va. Salle spårade som vanligt kanon och markerade apporterna bra (jag tycker han kan markera dom ännu bättre). Efter besöket sov Saulos som en stock.

Idag hade vi kurs igen. Den här gången fokuserade vi enbart på lydnaden. Salles parad grenar är tydligen linförigheten där vi är tävlingsklara!! bara finslip kvar där och inkallningen som va klockren. Framförgåendet kommer vi få till om vi bara tränar ordentligt på det. Budföring är oxå ett moment där träning behövs mycket mer men eftersom jag så sällan får möjlighet att träna det mellan gångerna så kan det ta tid. Läggande under gång va oxå ett moment vi aldrig kört innan men nu vet jag ett sätt att träna in det på så det kommer vi jobba på till nästa gång.

Beröm fick han idag som vanligt och jag blir så stolt när jag får höra hur duktig han är. Förutom beröm för det han gjorde bra fick han beröm för att vara snabb lärd, att vi har bra kontakt (det visste jag) och att han enligt en instruktör är den hoffe som hon träffat som är bäst balanserad. Dessutom säger instruktörerna att jag ska åka hem med hög svansföring och vara stolt över min hunds prestationer idag. Och visst är jag det. Stolt som en tupp och framför allt superglad över att andra gillar min jycke.

En uppenbarelse

Att man kan vara så korkad ibland! Saulos absoluta favorit leksak/belöning är "boll på snöre" och ibland upplever jag att han fixerar vid leksaken och inte på "jobbet" så jag jobbar mycket med korv som belöning och avslutar momentet/tränings passet med bollen. Det kommer det bli ändring på.

Igår va vi på klubben och tränade lite fotgående framför allt. Vädret va piss och jag kände mig lite nördig som körde 3,5mil enkel resa bara för att träna lite och dricka en kopp kaffe så motivationen när vi väl va på plan va väl inget att hurra över. Kände att jag inte riktigt fick den där hundraprocentiga fokusen av Salle så jag skippade korven och tog till bollen för att väcka honom lite. Kände direkt att han fick en helt annan skärpa och började anstränga sig. Själv blev jag oxå taggad av hans attityd och skärpte till mig. Började med korta raka sträckor med fot och ojojojoj vilken kontakt och position han hade. Ökade sträckorna och la in höger/vänster svängar. Fortfarande med lika bra kontakt, positionen blev lite sladdrig i mellan åt och han flöt ut i högersvängarna men å andra sidan har vi inte jobbat så mycket på det ännu och i dom sista svängarna flöt han inte ut lika mycket som i början.

Min uppenbarelse är att jag får inte vara så rädd för att belöna med bollen. Salle är lätt att trissa upp och det har gjort att jag ofta föredragit att belöna med tex korv men varför ska jag göra det? Han taggar ju ner ganska fort igen och han ger ju verkligen allt i sin strävan att få bollen. Den ska helt klart användas mycket mer när vi tränar, inte så att vi tröttnar på den men helt klart mer än tidigare.

Tävla

Vid första kurstillfället säger instruktörerna att om vi gör vår "läxa" så är vi redo för att tävla när kursen är slut. Perfekt tänker jag och sätter som mål att vi ska starta i appellen innan året är slut. Nackdelen med det är då att sista tävlingen går den 27november i Varberg, samma dag vi har kursavslutning. 13novemeber hålls flera tävlingar som hade varit lämpliga men dit är det ju bara en månad och jag tror inte vi kommer vara klara för tävling då. Spåret fixar han, det är lydnaden som inte sitter där. Fast om jag gör upp ett träningsschema och följer det slaviskt så kanske ändå, risken med det är väl att vi kommer tappa glädjen och då är det kört ändå. Nä tävla appellen får nog vänta till nästa år så vi får träna lydnad hela vintern och även jobba på momenten i lägre klass så är vi redo så fort tävlingssäsongen drar igång. Nån lydnadsklass ett kanske vi startar i i vinter för att träna på tävlingsnerverna. Är det nu man ska hoppas på en snöfri vinter så man kan hålla spåret igång?

Kåthund

Idag var det så dax för kurs igen. Jag hade ju räknat ut att schäfern som nyss börjat löpa förra gången borde vara i höglöpet nu. Perfekt träning för Salle är min tanke. Vi började träffen med att spåra. Den här gången spår som instruktörerna lagt. Ett enkelt L-spår med en apport och slut, ca 200m långt. Saulos löste sitt superbra och markerade apportern men jag fattade det först när vi passerat (pucko Emma) så den kom inte med hem, slutet däremot va jag lite mer med på. Så summan av det är att jag är jättenöjd med Salle men inte fullt lika nöjd med mig själv. Jag får en massa beröm för hur bra och säkert han spårar vilket är kul att höra.

Efter spåret besökte vi klubbstugan för att se på film och diskutera vad vi gjorde och hur hunden spårade. Därefter hade vi budföring. Saulos gick ut först och skötte sig riktigt bra. Tiken som höglöpte gick ut sist. Jag undrade då om inte jag kan få göra en till efter tiken för att se hur mitt kräk skulle bete sig. Ojojoj va korkat av mig. På skicket drog han direkt till löplukterna och sniffade och sniffade och sniffade lite till. Helt j**la fixerad! Inte ens ett kedjestryp i sidan fick honom att lyfta näsan. (Nej det va inte jag utan en instruktör som kastade) Vi avslutar dagen med en platsliggning på 1 minut. Där skötte sig Saulos återigen exemplariskt så vi avslutade i alla fall bra.

Nu kommer alla jag känner med tikar få påhälsning av mig och Salle när dom höglöper för här ska vi jobba på kontakt och att fokusera på mig även om det har varit/är en höglöpande tik där.

Kåthund? Vem? Jag? Näädå matte

Underbara hund

Igår fyllde jag år och inte började dagen något vidare, personer som borde fira mig valde att åka iväg till Kiviks äppelmarknad och kostade inte ens på sig ett telefonsamtal till mig. Besviken något oerhört blev jag men bet ihop för jag och Salle skulle ha kul. Det var dax för den andra träffen på kursen vi börjat.

Vi började med ett (i våra ögon) kort och enkelt spår, ca 100meter med en apport och slut, som filmades. I stugan fick vi sen se oss själva och fick kritik om vad som va bra och sånt som vi behöver jobba på. Jag gjorde tydligen ett perfekt påsläpp =) och sen spårade Saulos riktigt bra enligt instruktören, det fanns inget att anmärka på. Han använde t.o.m Saulos som exempel på hur dom ska spåra när det börjar bli dax att introducera vinklar. Mycket beröm för både Salle och mig vilket gjorde mig så glad.

Sen va dax för lydnad. Fotgående, vet jag inte riktigt vad jag ska säga om det. Får prova nån gång till innan jag bestämmer mig för om det är ett bra sätt eller inte för oss att träna på. Introducera hopp över hinder gjorde vi. Jag har tränat lite på lydnadsklass 1:s hopp tidigare men nu va det ju appellens hopp vi skulle jobba på och det gick ganska okej.Sen framförgående. För att inte ha tränat framförgående alls gick det ändå okej. Nu blev det då dax för budföring och då fick jag reda på att det fanns en löptik bland oss. Perfekt störningsmoment och inte hade jag märkt något på Salle innan så det fixade han super. Budföring gjorde vi för tredje gången i hans liv och den fick vi massa beröm för, sen avslutades alltihop med en platsliggning på 1min. Salle la jag mellan löptiken och nån annan hund och den genomförde han som ett proffs. Det sista instruktörerna sa va att jag och Salle snart är redo för tävling. =) För egen del känns det långt borta i alla fall om man ser till lydnadsdelen men det är kul att höra och gör en än mer taggad att träna. Särskilt när man har en så härlig hund som Saulos att jobba med.

På vägen hem va jag så nöjd, glad och stolt över min underbara hund och allt beröm jag fick för honom. Min härliga Saulos!

Snurrar på

Här händer mycket nu och jag har inte riktigt tid att blogga. Lite av vad som händer är i alla fall att jag börjat nytt jobb och jag trivs kanon! Kursen har oxå dragit igång och efter bara en gång är jag super taggad på att träna. Salle är sååå duktig och har en härlig attityd vilket gör att det är super kul att träna hund. Förutom spår på helgerna försöker jag få till i snitt minst ett ordentligt lydnadspass i veckan förutom det jag lägger in på promenader och liknande.

Moggie börjar repa sig. Fick ett bakslag då han fick ett otäckt sår på ena fram men nu har det oxå börjat läka och han får vara ute på dagarna.

Bloggar från mobilen så bilderna hamnar inte riktigt där jag vill. Salle har iaf fått en snygg och bra nomesele som syns på bilden.

"Salle, ta katten"

Ett, som jag upptäckte idag, väldigt nyttigt kommando jag råkat lära Saulos är "Ta katten". "Ta katten" betyder gör vad du vill bara du får katten att sluta med vad den håller på med och du får INTE tugga på den.

Vilken nytta har man då av det här kommandot? Jo om en katt, tex som den lilla svarta gjorde ikväll, vässar klorna på soffan ber man Salle ta katten. Då skuttar han med glädje mot katten och i det här hushållet är det ingen katt med självrespekt som sitter kvar då. Det skulle väl va Brynolf då men så är han ju lite korkad oxå och verkligen tror att han kan spöa 40kg hoffe med jämna mellanrum. Katten slutar klösa och springer upp. Salle kommer tillbaka och är så nöjd med sig själv. Lika nöjd som jag.

Börjar bra men slutar sämre

Helgen började ju bra med Tequilas hemkomst. Fortsätter lika bra med en kväll på restaurang i Växjö med goda vänner och dagen efter ett bra spårjobb av Salle. Visst missade han att markera apporten men själva spårandet gjorde han så bra. Precis när jag är på väg att stupa i soffan nöjd med dagen ringer L och säger att hon tror Moggie fått fång igen. Bara att kasta sig i bilen och åka dit. Väl framme konstaterar jag att det bara är att ringa efter veterinären för han har ONT. När hon kommit, gett smärtstillande och gjort upp en behandlingsplan och åkt igen är klockan elva och jag åker hem för att få några timmars sömn innan jag ska bege mig till Älmhults BK för ett inträdesprov för en appell/lydnadskurs vi ska gå. (Vi klarade provet så om två veckor drar kursen igång)

Resten av dagen har jag tillbringat i bilen eller i stallet och eftersom Moggie inte är den bästa patienten att ha att göra med är jag helt slut. Alldeles strax ska jag uppsöka sängen och se hur många katter jag får brottas med inatt. Igår natt hade jag sällskap av alla tre i sängen och trots att dom inte gillar varandra kunde dom dela utrymmet.

Hon är hemma

Min lilla älskade Tequila gumma är hemma igen. Utsvulten och allmänt raggig men hemma.

Min hyresvärd har sagt att han sett henne hos sig och jag fick tillåtelse att gå runt hos honom och snoka lite efter henne. Idag när jag såg att det va tomt på folk där (tomt på bilar iaf) och hade varit det ett tag gick jag dit. Ställde mig på gårdsplanen och visste inte riktigt var jag skulle börja men ropade och lockade lite och bestämde mig för att satsa på ladugården. Vände mig om och då kommer hon springande mot mig över hans gräsmatta. Hon som man knappt kan närma sig utomhus kom frivilligt och gick upp i mitt knä. Hon slängde sig över maten jag hade med mig och sen bar jag hem henne. Nu får hon bli inne och vila upp sig, bli ompysslad och tillsnyggad men allra först får hon bara vara och vänja sig vid oss igen.

Det är tomt här hemma

Ålder tog ju tillslut ut sin rätt och jag fick ta bort Fjonte. Ett av dom värsta beslut jag fattat men samtidigt vet jag att jag gjorde rätt. På sätt och vis är det oxå en lättnad då jag har vetat att det närmade sig. Men jag saknar honom och tårarna rinner nu när jag skriver det här. Han har ju funnits vid min sida i vått och torrt halva mitt liv. På nätterna har han sovit i sängen på mig, han har suttit vid min sida när jag ätit och kurat ihop sig till en boll och legat på min mage i soffan framför tvn. Vintertid har han parkerat sig framför kakelugnen så jag fått plocka eldlopper från pälsen på honom. Fjonte va min egen variant av katten Gustav. Han är så saknad.

Dessutom är min lilla Teguila på rymmen. Hon som kommer smygande och nästan ber om ursäkt för att hon vill kela samtidigt som hon tar plats. Hon som kryper in under täcket på nätterna för att ligga riktigt nära och när hon nosar på nått trycker hon näsan mot det. Hon finns i krokarna men av nån anledning kommer hon inte hem. Min hyresvärd har sett henne på sin gård flera gånger så jag ska dit och se om jag kan locka fram min fegis. Sen kommer hon få bli innekatt på heltid.

Brynolf och den tillfälligt inneboende kattflickan är inga sociala katter som tar plats. Dom mer bara finns här eller väljer att ligga bredvid istället för på som Tequila och Fjonte gör/gjorde vilket gör att det känns än mer tomt här hemma.

Tävling

Här kan du vinna ett egendesignat halsband till din hund från Minxdesign.

Katt söker nytt hem

Det här är en kissekatt flicka på ca 1år. Hon är född och har bott hos min mamma men nu bor hon tillfälligt hos mig då en av mammas gamla katter slår henne så fort hon ser henne. Ibland går hon tom runt i huset och letar efter den här svarta för att mobba ut henne ordentligt och det blir ohållbart i längden. Så för att kissen som inte fått ett riktigt namn ännu ska slippa gå och vara rädd hela tiden i väntan på ett nytt hem bor hon nu hos mig. Hon ska INTE bli kvar här även om hon är en kelig och go liten sak så om du är intresserad av henne eller vet om nån som kanske vill upplåta sitt hem till henne lämna en kommentar.

Hon är rumsren, van vid att vara ute men här får hon vara innekatt. Hon fräser lite på Saulos när han kommer riktigt nära men annars bryr hon sig inte om honom så hund i hemmet är inga bekymmer.

Duktig jycke

Idag känner jag för att skryta om min Salle. Jag tar det från början.

Mötte upp en i spårgänget och sen drog vi till skogs. Började med lite kaffe och skitprat sen la vi spår åt våra fyrbenta vänner. Efter ca 50-75meter la jag för första gången en apport i spåret. Hur långt spåret blev till slut har jag ingen aning om eftersom jag tappade räkningen men det gick i blandad terräng och över ett dike två gånger. Slarvig som jag är missade jag dessutom att ta tiden på hur länge det fick ligga men nånstans runt 40 min-1 timme.

Så blev det då dax för påsläpp. Som han sen spårade!! Klockrent från början till slut. Markerade apporten klart och tydligt och löste svårigheterna utan problem. Min 90 graders vinkel va inga problem, min tillbakagång och dikes passagerna löstes lika lätt dom. Bra tempo hela vägen.

Idag gjorde han helt klart sitt livs bästa spårarbete någonsin och jag är så stolt över honom. Hoppas det går lika bra imorgon för då ska vi på att igen.

Bildbomb

Vi åkte ju på semester och...

...Saulos gjorde sig hemmastad direkt och tyckte två sits soffan skulle vara hans

En väldigt vanlig syn, taxen Tindra blev nog kär...

...men ibland undrade jag om inte taxen va en katt.

Salle passade på att bada...

...sen tog vi en promenad i Skrylle......och ibland måste även hjältarna vila...

...för att sen orka kampa om bollen...

...och hamna på kroken.

Söta schnauzern Levis poserar...

...och så avslutar vi med en av få existerande uppställningsbilder på Saulos.

Semester

Som ni kanske förstått har jag tillbringat lite tid hos pansarschnauzern med bihang. Saulos verkar ha gillat det lika mycket som jag även om han dom sista dagarna tröttnade lite på den charmiga, fjäskande men lite klängiga taxen. Jag och S har bara tagit dagarna som dom kommer sen har våra charmtroll fått hänga på och finna sig i det och det har dom gjort utan gnäll.

Vi har shoppat, promenerat i olika natur områden, tillbringat tid på S härliga lotten och bara umgåtts. Härligt, härligt! Dessutom har jag ju fått se hennes nya lägenhet. Så fin så.

Jag passade även på att träna lite lydnad med Saulos och det gick som en dans. Han har äntligen kommit över sin besatthet av Levis och går att få kontakt med trots att dom numera är två tikar i hushållet. Sista dagen tog jag "vår" leksak boll-på-snöre och körde lite fot. Levis dansade framför Saulos och ville ha den samtidigt som Tindra hoppade framför mig efter den och trots denna störning gjorde han ett klockrent fot. Kanon position och kontakt trots att han fick gå på Levis. Det var nog det som i hundväg gjorde mig gladast denna veckan.

Tanken va ju att detta inlägg skulle innehålla lite bilder men då jag inte flyttat dom från telefonen till datorn än och dessutom skriver på en lånedator får bilderna komma i ett eget inlägg.

Vi njuter

Igår lastade jag in Salle i bilen och drog på semester. Ja, Salle kanske inte ser det som semester att umgås med två tikar hela dagarna men vi mattar tycker det är semester. Efter dagens bravader har vi tre utslagna jyckar och två fattiga men ack så nöjda mattar.

Fortsatta framgångar

I går mötte jag och Saulos upp M och Bach. Det är nog två månader sen vi sågs då M börjat nytt jobb och har tillfälligt bott på Öland för att utbilda sig. Vi bestämde oss för att ordna lite fika och dra till skogs för att spåra lite. Båda jyckarna kände igen sig och va ivriga på att få komma ut. Vi la snabbt varsitt spår och lät dom ligga under tiden som vi fikade och pratade ikapp lite.

Saulos fick snällt sitta i bilen och vänta medan Bach gick sitt och han va så frustrerad. Han fattade ju vad som va på G då M lånade sele och lina av oss så han skrek och gnydde när vi gick. Bach hade inte fått spåra på länge så han fick ett kort åkerspår med en vinkel i som fick ligga ca 40min. Det löste han bra. Så blev det då Saulos tur. Hans spår gick i skogen i upp och nerförsbacke med en 90graders vinkel och 300-400meter långt. (Inga apporter för det har jag inte skaffat än) Efter kanske 25meter med lite virr drogs näsan ner i backen som en magnet och förblev där. Löste hela spåret klockrent trots att jag störde honom vid vinkeln. Vid slutet kopplade jag loss och då frispårade han dom sista 50meterna jag gått ut till vägen. Han älskar verkligen det här!

Markus lägger ytterligare ett spår till Bach men i skog den här gången under tiden som jag och Salle går vårat. Medan det får ligga till sig kör jag lite lydnad med Saulos. Tyvärr hamnade M i alldeles för tät björksly som gjorde att hans spår gick lite som ett U men alldeles för smalt så det blev lite för klurigt för Bach att lösa hela. För att låta honom avsluta på topp la M ytterligare ett rakt på åkern. Bråttom att gå vidare som jag har bad jag M att lägga ett rakt till Salle oxå på ca 150meter bara för att se om han löser det. Vi körde lite uppletande för att fördriva tiden medan spåren fick ligga till sig.

Saulos löste sitt lika bra som om det va jag som hade gått det. Matte stolt som en tupp efter dagens övningar. Bach hade nog blivit lite trött för han slog en del i spåret men löste det ändå. Efter tre timmar i skogen kände vi att både vi och våra hundar var trötta så vi packade ihop supernöjda och planerar redan för nästa gång vi kan styra upp en träningsdag. Det är sådana här lyckade dagar man lever på när andra går tyngre.

Imorgon tar jag och Salle semester. Den har vi längtat efter länge.

Det går frammåt

Ytterligare en spårdag att lägga till handlingarna. Saulos gillar det och spårar bara bättre och bättre för varje gång. Trots att polaren satt i bilen och skrek av sorg för att han inte fick följa med satte Salle näsan i backen och jobbade sig igenom spåret. Han stannade upp några gånger när Lokon skrek som högst men fortsatte sen jobba. Spåret gick över en liten skogsväg med små diken på var sida dessutom passerade två tanter mitt spår där precis när jag lagt det så en riktig kluring blev det. Saulos blev lite förvirrad där och verkade nästan tro att spåret va slut men jag stod kvar och väntade och efter kanske 30-60 sekunder va det som en blixt slog ner i hoffe hjärnan för han skuttade över diket, satte ner näsan och spårade klart det sista klockrent.

Nästa gång vi spårar ska jag introducera apporterna i spåret sen ska jag ta mig i kragen och börja träna lydnad ordentligt. Så kanske, kanske vi hinner med en apellstart innan säsongen är slut.

Jag har anmält oss till en kurs som heter Apell/lydnadskurs och förhoppningsvis kommer vi med på den dessutom hoppas jag den drar igång snart.

Ny dag

Blev lite hastigt och lustigt hundvakt åt Lokon, en jaktlabbe som kommer riktigt bra överens med Saulos, i en vecka. Helgen inleddes med sovmorgon sen mötte vi upp spårgänget vid Växjö BK för att dra ut till skogen och spåra. Dom sista spåren Saulos har gått har han ju inte löst på något lysande sätt direkt. Vimsat fram och tillbaka, haft nosen långt uppe i himlen osv. Ibland har jag faktiskt undrat om han verkligen har vetat vad han ska göra. Idag va planen att lägga flera korta spår med korv i och se om han fixar dom.

Redan när han togs ur bilen och vi gick mot spåret hade jag en helt annan känsla än sist. Han verkade taggad och fokuserad. Gick första spåret klockrent, va inte intresserad av mitt slut utan fortsatte och avslutade spåret kanon. Så istället för två ca 100m långa spår blev det ett U format spår på ca 250m. Nöjd matte valde att skippa det sista korta spåret och låta Lokon gå det. Infon va att det är två år sen han spårade. Trots det löste han sitt spår även om han behövde styras lite.

Så nu har jag två trötta jyckar som ligger utslagna på golvet här hemma. Imorgon ska vi spåra igen.

Det är tungt nu

Fjonte har idag fått somna in. Det är tungt som fan och mer orkar jag inte skriva nu.

Min älskade farbror Fjonte, halva mitt liv gjorde du mig sällskap, nu måste jag fortsätta utan dig.

Huggorm och Osby

Verkar som om jag och hoffe utställningen i Osby inte riktigt klickar. Första året snubblar jag över Salle och gör honom halt, andra året slår han av en tand och behöver sövas = karens och i år läggs en dag åt att grubbla på om huruvida min fyrbenta älskling blev biten av huggormen som kom på besök.

Jag börjar från början. Hade tänkt åka till Osby redan i lördags och kika på brukstävlingen men bestämde mig för att ta dagen som den kommer. Vaknar sent och gör morgonbestyren som vanligt. Släpper ut Saulos i trädgården och sätter mig på trappan och njuter av vädret. Efter en liten stund börjar han visa stort intresse för något på marken, tar ett skutt bakåt för att sen ta ett litet steg fram igen. Min hjärna skriker ORM, rösten skriker på hunden och jag far in efter gummistövlarna. Salle kommer glatt skuttande och vill följa med tillbaka ner. Sätter honom i trädgården och går fram och visst är där en riktigt sur HUGGORM. Efter mycket om och men under gårdagen konstaterar jag att han troligtvis inte blivit biten och väljer att åka till Osby idag för att ställa.

Det beslutet ångrar jag inte. 93 hoffar ska det tydligen ha varit där. Det tog lång tid innan det blev vår tur och jag hoppades inte direkt på något då vi sist "bara" fick ett GOOD. Den här gången fick vi ett VERY GOOD och enligt hans uppfödare bra kritik. (Den står på tyska och jag har inte orkat ta mig igenom den själv ännu) Domaren sa att han är snygg och att jag absolut ska fortsätta visa honom men försöka få honom att visa upp sig med attityden "störst, bäst, vackrast". Jag har tydligen kommit över min värsta nervositet för Salle har aldrig uppfört sig så bra i ringen som han gjorde idag. Nästan så att jag blir sugen på att ställa fler gånger, jag som skulle lägga ner det. Solen strålade hela dagen och träffade mig lite för mycket precis som vanligt.

Alla resultat kan jag inte redovisa här men några.

Bästa tik och BIS blev Gräfin Von Der Rammelburg. Superkul tycker jag då det är Saulos uppfödares tyska import och jag tycker hon är så snygg.

Bästa hane och BIM blev Avrafastes Dolf

Superriksmästare blev Hässlehoffs Gaia-Guccidoter

Självklart har alla dessa hundar ägare och förare men jag har valt att försöka låta bli att namnge folk här på bloggen så därför skriver jag inte ut deras namn.

Hundbiten...

... kan man vara på flera sätt. Just nu är jag bokstavligt talat hundbiten och det av min EGEN. Vi hälsade på pappa och tanken va att utnyttja hans jaktmarker för ett spår och trädgården för lite lydnad. Börjar med lite bus och tar fram kamptrasan. Ögonen på Saulos börjar lysa och han tycker livet är skitkul rent ut sagt när matte börjar kampa. Jycken blir lite väl taggad och i hettan smäller käften igen rätt över min hand. Jag vrålar av smärta, Salle står som ett levande frågetecken och pappa (hygglot) asgarvar. Efter ca en 5-10min har smärtan lagt sig så pass att jag kan röra på alla fingrar. Detta hände i söndags och idag har jag fortfarande duktigt ont i den när den används. Som tur är måste jag ha en smart hund som själv insåg att han bet fel och släppte direkt. Det gjorde nog att benen i handen räddades. I normala fall, när bettet sitter i trasan, släpper han ju inte gärna. Kan ju nämna att det blev varken spår lagt eller lydnad tränat den dagen. Jag kunde ju inte ens bära ett mjölkpaket med handen än mindre mata jycken med godis.

Saulos med nya favoritleksaken. IKEA-råttan

Som en parentes kan jag ju nämna att jag anmälde Saulos till RMet i Osby så på söndag är det meningen att vi ska göra ett försök till att visa oss i ringen utan att skämmas. Tanken är oxå att åka dit på lördagen för att kika lite på dom som har kommit lite längre i tävlandet än oss.

En uppdatering

Känner att bloggfantasin tryter lite så uppdatering kommer fortsättningsvis bara ske när något särskilt händer tills dess att intresset vaknar igen.

Så vad har då hänt? Jo jag verkar vara otursförföljd. Förra veckan slog jag upp diskbråcket igen och blev liggande några dagar. Börjar rätta till sig och jag kan röra mig hyfsat obehindrat igen, då stoppar jag in armen i en maskin på jobbet och fastnar. Maskinen gjorde vad den kunde för att bryta armen på mig och nödstopp fick användas. Tur i oturen blev det knappt ett blåmärke även om det värker lite. Och till sist idag halkar jag på gruset och ramlar omkull. Tar emot fallet med handen och har nu stukat höger tumme.

Om vi övergår till Saulos så var han på utställning i Växjö. Resultatet ett helt okej omdöme men "bara" ett "Good" i kvalitet med motiveringen "Han behöver bli modigare". Saulos ville inte hälsa på domaren men den här gången travade han iaf okej och stod ganska bra. Har inte riktigt bestämt om vi ska göra ett sista försök med utställning i Osby på RMet.
Träningsmässigt har det gått sakta framåt. Idag hade vi en första träff med en potentiellt träningsgrupp. Vi var bara tre som träffades men fler finns på listan över intresserade. Saulos fick två spår som han löste bra sen introducerade vi uppletande för honom. Första försöken blev inte riktigt bra men tillslut fick vi till två riktigt bra uppletande (för att vara första gången). Därefter drog vi hem till pappa där Saulos simmade ut i dammen och apporterade!!! en pinne två gånger. Sen körde vi lite snabba lägganden, sitt kvar med störning och hit. Hit gjorde han så klockrent att matte hoppade och tjoade av glädje. Nu ska det bara befästas riktigt ordentligt.

Läger och mer

Här rullar allt på med sån hastighet att jag inte riktigt hinner med bloggen men ska försöka skärpa mig.

Påskhelgen tillbringades i Boxholm på läger i strålande solsken och oj vad mycket nyttigt man kom hem därifrån med. Det blev verkligen den kickstarten för träning som jag och Salle behövde, nu saknas bara en grupp att träna med lite oxå men kanske att jag har en på G. Många hoffar var där och mycket trevligt folk. Tack alla som gjorde helgen så bra! Och tack för att jag som "utböling" fick komma!

Precis innan lägret lyckades jag äntligen få tag på grindar och lastgaller till bilen och igår fick jag hjälp att montera in dom så hädanefter åker Saulos säkert och jag slipper päls i hela bilen. Ett plus i kanten var att på köpet fick jag solskydd till rutorna bak så solen kommer inte ligga och steka direkt på Saulos. Allt för bara 1200kr!!! Sicket fynd.

29/5 anordnar Växjö Brukshundklubb utställning för bruksraser och jag anmälde Saulos dit i sista stund. Nu ska jag bara ha tag i nån som ställer honom åt mig så jag kan få veta säkert om det är jag som påverkar honom till att studsa som en boll och inte trava. Klurigt att välja en officiell och inte en inofficiell för att "träna" men sån är jag.

Så nöjd

Jag tänkte att det va dax att friska upp minnet på Saulos och se om och hur han spårar nu. Det är nog snart ett år sen han sist fick gå ett. Jag la ett på åkern utanför. Ett rakt utan apporter (har jag inte ens börjat introducera) eller vinklar i stark medvind på ca 200-250meter (nog bland det längsta han gått) med leverpastej som slut.

Och som han spårade. Plockade upp det direkt, hade bra fart och gick raka vägen till slutet. Visst märktes lite ringrost, näsan va inte i backen hela tiden och han zick zackade lite tex men fy f*n va stolt jag är nu. Ytterligare en anledning till att verkligen ta tag i träningen ordentligt.

Snart...

Här rullar det på som vanligt men snart går startskottet. Startskottet för början på min och Salles riktiga träning för att komma ut på tävlingsbanorna. Jag har anmält oss till ett läger som får bli kickstarten sen SKA jag leta upp ett bra gäng att träna med, helst i Växjö, Alvesta trakten. Lägret vi ska på går av stapeln nu i påsk och det är Lintrollets och Swedehofs kennel som gått samman och anordnar det. Som ni säkert vet är ju Salle en Corallrevare men vi får åka ändå och det ser jag verkligen fram emot. Jag har inte satt upp några mål för när vi ska tävla utan det blir när det blir.

Gratis skylt

Företaget Skyltmax bjuder just nu bloggare på en gratis skylt!

Allt man behöver göra är att länka till dom och skriva ordet dörrskylt alternativt ordet skylt.
Varför inte göra en till/om våra fyrbenta vänner? Det har jag tänkt. Frågan är bara vad jag ska skriva på skylten.

Lund

I lördags packade jag in Saulos i bilen och åkte till Lund för att hälsa på Schnauzern Levis, Taxen Tindra och deras husse och matte. Jag är alldeles för trött för att orka berätta om vår helg som va toppen men jag tänkte bjuda på en favorit bild från helgen innan jag stupar i säng. (Det blev flera bra bilder, några kan ni se på Schnauzerns blogg.)

Taxen Tindra flörtar med Salle

En eller två?

Min dröm har alltid varit att ha två hundar sen är ju jag så realistisk att jag inser mina begränsningar och väljer då att skaffa en. Sen Saulos flyttade hit har jag sagt att han ska bli minst två år gammal innan det flyttar in en till här. Nu är han två och jag har inte funderat nåt vidare på en till. Dels känner jag att just nu funkar det inte med en till tidsmässigt dels så kan jag inte vara ledig den tiden det behövs med en liten. MEN efter att ha sett vilket nöje Saulos har av Zcott och hur glad han är av att få vara med honom så har tankarna på hur man ska göra för att styra upp livet med en till börjat. Att han får ut något helt annat av att få leka och vara med en annan hoffe än med nån av sina andra kompisar märks så väl. Han lever upp på ett helt annat vis och leker mer tydligt på "sitt" sätt även om han är lite försiktig med Zcott då han inte riktigt fixar Salles hårda tag fullt ut.

Så mina tankar om att äga en hund till har vaknat till liv på riktigt och så klart att det blir en hoffe till när dagen är inne. Det finns några uppfödare jag håller ögonen på och om det blir så att Saulos någon gång blir pappa kommer det bli svårt att motstå en liten efter honom. Jag fortsätter grubbla och drömma så får vi se vad som händer framöver.

Saulos och Zcott

Idag har Salle fått vara hos dagmatten för första gången. Enligt Dagmatte hade allt gått kanon. Salle och Zcott, som hoffe valpen heter har lekt ihop hela dagen, både inne och ute, ätit mat jämte varandra utan tjafs osv. Dom verkar med andra ord klicka riktigt bra med varandra. När jag kom för att hämta Salle va dom ute i trädgården och lekte men båda två va så trötta att allt dom gjorde va lite halvhjärtat. Sen vi landade hemma har Saulos bara lyft på huvudet en gång för att kolla vart jag skulle. Med andra ord är han helt slut. Tror aldrig min hoffe har varit så här trött innan.

Dagmatte och jobb

Jag har fått jobb och börjat jobba igen. Tyvärr med ganska kort varsel så Salle har fått vara hemma själv denna veckan vilket har svidit i mitt hjärta men han har fixat det strålande. I måndags va första dagen och eftersom dom ringde på kvällen onsdagen innan hade jag inte mycket tid att styra upp allt på. Tanken har varit att ha en hundgård Saulos kan vara i när jag jobbar och eventuellt hunddagis ett par dagar i veckan. Hundgården har jag inte byggt ännu då jag inte varit i behov av den och nu går det inte att bygga och dagis finns inte i närheten. Så jag satte upp lappar i affären om dagmatte och idag ringde en som va intresserad. Hon har själv en hoffe som är sex månader och när hon såg att jag hade en hoffe tänkte hon att det kunde vara passande då hennes behöver en hundkompis som kan lära honom lite hundvett.

Jag och Salle åkte dit för att hälsa på och se hur hundarna funkade ihop och det gick jätte bra. Salle talade om för den "lille" (Zcott som han heter är inte mycket mindre än Salle) hur man ska bete sig och att man inte ska kaxa sig med äldre och så lekte dom kanon bra ihop. Vi bestämde att köra på en vecka för att se hur det går och om dom kommer trivas ihop. Jag tror inte det kommer bli några större problem, det borde ha visat sig på dom två timmar vi tillbringat ihop. Visst kan Salle få för sig att visa upp ett helt annat beteende när jag inte är med men hittills har han inte gjort det så varför börja nu?

Försvaret hudsalva

Försvarets hudsalva gör underverk för hoffeägares torra och trasiga vinterläppar. Den funkar säkert lika bra om du inte är hoffeägare. Den ska oxå vara kanon för torra och självsprickande hundtassar. Att jag gått hela vintern och TÄNKT att jag ska köpa den för att slippa gå med stora sår på läpparna hjälper ju inte men för knappt två veckor sedan gjorde jag slag i saken när jag ändå var inne på apoteket och på två dar gjorde den underverk på mina läppar. Sen letade jag efter den på morgonen och hittade den uppäten i Saulos ena Biabädd. Några dagar senare köpte jag en ny, dock inte försvarets utan nån annan variant då tydligen inte alla apotek får sälja den längre. Den skulle va precis som försvarets men nä, inte riktigt. Tre dagar fick jag behålla den innan Saulos åt upp den oxå. Bara till att köpa en nya nästa gång jag va i närheten av ett apotek. Ytterligare en ny variant, kallad Tass-salva som dock verkade mer lika försvarets än den andra.

Jädra hund!!! Inte ens en dag fick jag ha den i fred. Han tog den från bordet när jag besökte toaletten. Dom andra gångerna har han gjort sina räder på natten. Däremot hann han inte äta upp hela utan bara ta av locket och köra en tand eller tre igenom översta lagret. Bara till att skära bort så kan den användas tillfälligt tills jag kan köpa ytterligare en ny. Den andra får väl bli tass-salva eller belöningsgodis eller nåt.

Saulos fyller 2år

Idag fyller Saulos 2 år. Och det ska firas med godsaker och sånt som Saulos gillar. Min älskade hund börjar bli vuxen. Att just Saulos blev min är en historia jag inte berättat tidigare men nu är det dax.

2008 började jag och mitt ex prata om att skaffa oss en hund. Jag har alltid varit svag för Grand Danois men exet använde sitt veto och ville ha en Golden Retriever vilket fick mig att slå bakut. Alltså fick vi börja leta efter en ras som vi båda kunde leva med. Det uppdraget blev mitt då det i första hand skulle bli min hund. Jag letade, läste på forum, kollade i böcker för dels ville jag ha en hund att jobba med dels ville jag ha en hund som är vacker att se på. Hittade en bild på Hovawart och den lilla info det stod om rasen gjorde mig nyfiken. Jag läste allt jag kunde hitta om hoffen. Fick reda på att en person i närheten hade tagit valpar efter sin tik och hon ställde så snällt upp på att låta mig träffa hennes hundar och sen va jag såld.

Tog kontakt med den uppfödaren hon rekommenderat och gjorde upp om en träff. Resultatet va att jag (vi) skrevs upp på valplistan. Önskemålet va en tik, färgen spelade ingen roll men en förkärlek för SMTs hade jag. Sen blev det en lång väntan och när kullen så föds kommer det fem hanar (4 svarta, 1 SMT) och en svart tik. Då räknar jag lite snabbt ut att den blir nog inte min då jag va ganska säker på att den skulle dom spara på själva och visst va det så. Uppfödaren tipsade då om en annan som skulle ta valpar på en tik som skulle paras med Saulos halvbror. Valde att sätta upp mig på deras lista om en tikvalp. I den vevan blir jag och exet just ex och efter ytterligare en lång väntan visar det sig att den tiken gick tom.

Nyseparerad som jag va kände jag mig lite deprimerad över att mina planer gick i stöpet än en gång. Fick veta att “min” uppfödare hade en hane på ca 11 veckor kvar efter ett sent återbud. Efter en överläggning med familjen och vänner bestämmer jag mig för att strunta i mitt tik krav då jag dels hade planerat den här valpen länge, dels inte har några avelsplaner och dels så kunde den inte komma lägrigare i mitt liv. Ringer och frågar om dom kan tänka sig att lämna iväg den lille till mig trots vissa förändringar i familjelivet och ett besök för att se vad jag tycker om valpen bestäms. Jag åker ner och två dagar senare blir det ännu en vända ner för att hämta hem min valp. Ett år tog det från det att jag började läsa på om rasen tills det att jag stod där med en egen.

Jag har inte ångrad det beslutet en enda gång. Saulos är en “Once in a life time” hund. Han har allt jag ville ha i en hund och vi har en riktigt bra kontakt. Visst finns det saker vi (jag) behöver jobba på, man är ju inte perfekt och det kommer kanske komma hundar som är “bättre” än Saulos i mitt liv men jag kommer aldrig någonsin mer få en hund som är så perfekt ämnad för mig som Saulos. Ödet måste ha haft ett finger med i spelet.

Bilden är lånad av Corallrevets kennel
Tänka att han har gått från att vara den här lilla 7 veckors sötnosen till...

...den här 4 månaders rangliga valpen till...

...den här ståtliga hunden. Bilden är från i somras då han är ca 18månader gammal.

Hundvakt

M behövde passning till Bach under helgen som va så då ställde jag upp. Lillasyster fyllde år i fredags så jag erbjöd mig att ta med Bach hem redan på kvällen så M skulle slippa köra. Väl hemma sent på kvällen får dom mat och tanken va att slappa i soffan en liten stund innan kvällskisset och sängen. Hinner knappt mer än starta datorn fören jag hör ett skvalande i köket. Bach kissar på fodertunnan... Då har vi varit inne i knappt en kvart och han kissade innan vi gick in. Bara att torka, skicka ut dom och sen uppsöka sängen. Inte fick jag mycket sömn för Bach pep och gnällde hela natten. Kanske inte mest för att han saknade husse utan för att han inte nådde katterna.

Lördagen hade vi strålande solsken så jag lastade in oss i bilen och drog till vandringslederna utanför Vislanda. Tyvärr hade smältande snö orsakat översvämning på vissa delar så promenaden blev inte så lång som planerat men vi blev trötta alla tre ändå. Söndagen ägnades mest åt städ och slapp. En kortare promenad fick dom innan M kom och hämtade Bach.


Det är oerhört intressant att se hur Saulos är med andra hundar och hur dom "pratar" med varandra. Mellan Saulos och Bach är det tydligt att det är Saulos som bestämmer. Han visar tydligt men vänligt att det är hans sovplats, hans leksak, hans matte, hans katt osv. Även hemma hos Bach beter han sig så och tar över och Bach ger Salle gladeligen det han vill ha. Ben, leksaker, sin mat. Ute däremot skulle Saulos inte få för sig att utmana Bach om tex en kastad boll som Bach hinner fram till först. Släpper Bach den däremot är det fritt fram. Enda gången Bach har sagt ifrån till Saulos är när Saulos har gått över gränsen och är tex elak mot honom för att få igång lek.

Vilken chock...

... Saulos måste ha fått när Fjonte trillade ner i huvudet på honom. Salle ligger och sover på golvet bakom soffan, Fjonte ligger på soffryggen och sover. Rätt som det är hör jag hur katten sätter klorna i soffan och när jag vrider på huvudet är katten borta. Kikar bakom soffan och där ser jag Salle med ett yrvaket uttryck i ansiktet och Fjonte som tassar över Salles framben som om inget hänt. Tur dom är snälla mot varandra.

Det är så dråpligt att jag skrattade så tårarna trillade. Det finns inget djur som katten som kan uppträda som om olyckorna va planerade.

Det tar inte slut

Idag har vi varit på återbesök hos veterinären och hon tyckte Saulos har svarat jättefint och fort på behandlingen och att vi kunde sluta med kortisonet. Däremot har han en öroninflammation. Visserligen en väldigt mild sådan och han ska behandlas med öronrens och några andra örondroppar i 7 dagar sen ska han förhoppningsvis vara hel och frisk igen.

Tillråga på allt har Tequila oxå blivit dålig. Det strular lite med kisseriet. Då det inte är en katt man lastar in i bilen och kör till veterinären med hur som helst rådfrågade jag veterinären när jag va där med Salle. Jag trodde det va en UVI med veterinären trodde på stenar i urinröret. Jag skulle ge henne mat med mycket vätska så hon kissar ofta och spolar bort stenarna själv så repar hon sig förhoppningsvis annars får det bli ett besök med henne oxå. Det är dock något som helst undviks då hon mår bäst av att leva i sin egna lilla bubbla men självklart åker vi in om hon inte repar sig. Det började i fredags och jag upplever att det är bättre idag så det går nog åt rätt håll men jag håller stenkoll på henne.

Näsan igen

Saulos näsa läker jätte fint. Redan idag är den nästan helt tillbaka till normal storlek igen. Nån dag till så ser den nog normal ut så när som på såren som ska läka oxå. Det verkar inte som att det kliar/har kliat nåt vidare så tratten har inte behövts användas. Trodde inte han skulle behöva den för han har inte försökt klia på näsan mer än att han har försökt gnugga den i snön ute.

Salle har fått vila sen nosen svullnade upp och det verkar som att han behövt det. Han är inte fullt så på hugget som vanligt men börjar visa sitt rätta jag igen. Han kommer få ta det lugnt till helgen och så sätter vi igång igen lite smått med träningen på lördag. Imorgon ska vi hjälpa farmor uträtta lite ärenden och besiktiga pappas bil så lite aktion kommer det bli.

En spindel

Så har vi då varit hos veterinären. Det blev Veterinärhuset i Värnamo då jag har lite dåliga erfarenheter från Växjö Djursjukhus. Veterinären slängde bara en blick på näsan och sa vad det troligtvis va. En mikroskopi undersökning bekräftade diagnosen - Eosinofil furunkulos. Förklaringen på svenska är att det med största sannolikhet är en spindel som bitit honom och orsakat överreaktionen. Det behandlas med kortison och vi ska på återbesök om en vecka. Saulos ska tydligen vara ett lindrigt fall. Då vill jag inte se hur en svårt drabbad hund ser ut.

Tydligen drabbar detta hundar som undersöker och bökar mycket i backen. Saulos går nästan alltid med näsan i backen. Hanhundar drabbas oftare än tikar och dom får det en gång i livet och sen aldrig mer. Finns dock dom få undantag som bekräftar regeln.

Tanken var ju att börja introducera ett nytt foder nu i dagarna men det får vänta i alla fall tills behandlingen är klar och han är friskförklarad.

Att en spindel kan orsaka detta

Näsan

Salles näsa har nog inte svullnat mer sen igår men det har däremot spruckit upp i alla fall 3-4 sår. Hans allmän tillstånd är oförändrat men jag funderar ändå på att ringa veterinären igen. Det kommer inte var men blod och klar vätska tränger ut från såren. Jag tror inte på en allergisk reaktion längre och jag tror inte nån av katterna har klöst honom så det har blivit infekterat. Jag inspekterade ju näsan när den första svullnaden kom och såg inget sår då. Jag fotograferar för att kunna jämföra förändringar men jag lägger inte upp bilderna nu, kanske senare.

Undrar vad det kan vara för fel. Fortsättning följer...

Svullen näsa

Två gånger idag har jag varit i telefon med Djursjukhuset i Jönköping pga av Saulos näsa. Inte är den vacker och jag är riktigt orolig. Ni ikväll har svullnaden börjat "spricka" och jag kastade mig på telefonen. Dom sa att om inte allmän tillståndet förvärras till imorgon ska jag vänta till på måndag med att uppsöka veterinär. (Det är inte säkert JAG kan vänta) Idag har han mest legat och sovit inne. Ute är han som vanligt. Det hela började nog i onsdags med en liten svullnad som va borta på torsdagen men då fick han istället flera svullnader runt ögonen som försvann lika fort som dom kommit. Alla trodde det va nån form av allergisk reaktion. På fredagskvällen började näsan svullna lite och nu ser den alltså ut såhär. Jag hoppas att den lagt sig till imorgon och att vi sen kan glömma allt vad sjuka djur heter men med min otur det senaste året så är väl risken ganska liten.

Fortsättning följer.......

Jättesvullen näsa

Chipspåse

Tydligen va gissningsleken alldeles för lätt för visst är svaret en tom ut och in vänd chipspåse. Estrellas lättsaltade för att vara exakt. Påsen va nästan tom när han plockade åt sig den så han har inte lyckats trycka i sig så mycket. Det jag är imponerad av är att han har lyckats vända den ut och in utan att ta sönder påsen.

Gissningslek

Detta hittade jag i Saulos bädd imorse. Kan ni gissa vad detta är? Imorgon talar jag om vad svaret är. Gissa på nu!

Hundfoder

Det här med foder till hund är inte lätt. Det är en hel vetenskap, dom ska ha det, dom ska helst inte ha det, dom ska absolut inte ha det osv. Saulos har sen han var valp ätit Nutra Nuggets performance och funkat bra på det. Bra päls, bra avföring och fräsch andedräkt. Det enda jag upplever som dåligt med det är att han alltid har varit lite tunn. Så tunn att han blir riktigt mager om han inte äter ordentligt på ett par dagar. När jag var iväg på Gotland hade han ätit så dåligt när jag kom hem att jag var glad för att han är långhårig för annars hade jag inte kunnat visa honom för folk. Jag har provat mig fram och märkt att han äter mer om han har fri tillgång på mat och så mycket mer kan han nog inte äta. Jag håller koll så jag vet ungefär hur mycket han får i sig. Dagar vi slappar äter han oftast mellan 5 och 10 dl. Beror på om det är flera slappdagar i rad eller bara nån enstaka. Efter en dag med normal aktivering ca 10-14 dl och dagar då han fått jobba hårt upp till ca 17 dl.

Avmaskade gjorde jag för lite mer än en vecka sen och visst har det nog hjälpt lite. Tycker mig känna minimalt med mer underhudsfett på honom (han känns "normal" igen) men vill ändå ha upp honom några kilon till. Två, tre till hade känts bra och då hade han inte längre legat åt det tunnare hållet utan varit normalhullad helt enkelt.

Jag har bestämt mig för att prova ett nytt foder och se hur han funkar på det. Förhoppningsvis gör det att han lägger på sig dom saknade kilona och fortsätter vara lika fin för övrigt. Fodret jag tänkt prova är Tello High Energy, ett svensk tillverkat foder, och det enda jag är lite tveksam till är att det innehåller vete. Jag ska prova och se vad som händer, funkar det inte byter jag tillbaka till mitt nuvarande och funderar vidare på hur jag ska få upp dom sista kilona på honom.

Självständiga hästar och badglada hundar

Kände mig lite uttråkad så jag bestämde med lillasyster E att hon skulle komma hit på lördagen för att umgås, glo på tv och käka tacos. Lyckligast med det förslaget blev Saulos som blev överlycklig när hon dök upp och bestämde sig för att trycka ihop sig i tresitts soffan med oss. Då han inte riktigt fick plats parkerade han sig i hennes knä.

Jag hade dessutom lovar L att ta hästarna lördag kväll och söndag morse. Som man kan läsa här gick det ju inte direkt lysande sist jag skötte insläppet så syster va med och vi lyckades utan större problem. Det enda va att Saulos återföll i sitt "jaga hästar och skälla är kul" beteende och fick en utskällning av mig och syster. Syster sov ju över hos mig och blev ju då uppsparkad ur sängen relativt tidigt för att följa med till stallet imorse och hjälpa till med utsläppet. När vi är redo att ta ut dom frågar hon om dom går ut själva oxå eller om vi skulle leda dom. Dom går själva svarar jag och öppnar boxarna när hon starkt ifrågasätter mig vilket visade sig klokt. Dom hade inga planer på att gå in i hagen utan dom ville ta en promenad. Jag skriket åt syster att hämta grimmor och en spann med havre när jag sliter tag i ett grimskaft som hänger runt en staket stolpe för att få runt halsen på Kenzi som är ledare. Får man in henne följer i nio fall av tio dom andra två med. (Dom är numera bara tre då shettisen Nicko tyvärr fick en sån skada på ögat att han avlivades.) Dom hade inga planer på att bli infångade utan dom drog ut på en åker och rusade runt, rullade sig och höll lagom med avstånd till mig. Syster kommer ut ur stallet och skramlar med en hink som hon hällde pellets i och j*vlar vilken fart det blev på dom och vi kunde stänga in dom där dom ska vara. Nu ska vi inte göra om det misstaget nästan helg när jag återigen ska ta stallet.

Hemma igen och det dröjer inte länge innan M och Bach dyker upp. Vi fikar lite och drar oss sen ut för en promenad med jyckarna. Syster bangar och blir hemma och sover på soffan. Promenaden blir längre än planerat och vi bestämmer oss för att se om det går att gena över åkrarna. Vi kommer till en stor vattenpöl (nån hade säkert kallat den för en damm) och M ropar in Saulos med kommentaren "Han behöver ju inte göra en Bach". Och vad är det undrar jag ju då. Knappt har M berättat förens Bach åter igen gör en Bach. Bach trillade ner i ån och kommer inte upp. Jag säger åt M att rädda sin hund men tillslut lägger jag mig på knä och kryper fram mot kanten och gör en ögla av mitt koppel som jag trär runt halsen på Bach och drar upp honom. Vi pinnar på hem för att få Bach varm och torr så fort som möjligt. Väl hemma fixar jag och syster lite mat och när vi ätit drar sig både syster och M hemåt. Saulos slocknade så fort dom åkte och sover fortfarande som en stock.

Mager som en skrika

Det är vad hoffen är. Han har alltid (nästan då, som valp va han lite rund ibland) varit slimmad. Folk tjatar om att jag inte behöver vara orolig för när han blir två kommer han börja lägga på sig men se nu är han snart två och jag tycker han har blivit ännu tunnare. Innan har han legat på normal hull men kanske liiiiite åt det tunnare hållet. Nu är han ännu lite tunnare men fortfarande normal hullad (kanske på gränsen). Han har fri tillgång på mat och jag har har koll på ungefär hur mycket han äter om dan och där är ingen förändring. Det blir ju lite annat gotte oxå som kanske inte är helt nyttigt. Grisöron tex.

Första steget är avmaskning för att se om det hjälper, gjordes i fredags och om nån vecka eller så märker jag ju om det va felet annars byter jag foder. Har redan kikat ut vilket jag ska prova och om det blir nödvändigt med byte passar det bra att fasa in det nu i slutet på den gamla fodersäcken. Nu verkar ju Salle ha stålmage så jag hade säkert kunnat byta rätt av men det är lika bra att göra på "rätt" sätt. Om nu inte nått av det hjälper får det bli ett veterinärbesök för att kolla så han är frisk. Det tror jag ju att han är annars hade jag redan varit hos veterinären med honom. Han är pigg, aktiv, träningsvillig och full av energi. Precis som vanligt med andra ord.

Jag fångade dom på film

Brynolf är inte fullt lika leksugen som Saulos.

Tjuv

Detta är en mycket talande bild. Här har han fått fatt i min, som tur är, tomma godispåse.

Inte hade jag en tanke på att min hund skulle stjäla mat. Han har gjort det en gång tidigare i sitt liv trots att jag lämnar honom själv med mat stående på bordet (fläskfile även den gången). En gång sa han till och med till Fjonte att han inte fick stjäla mat.

Jag lagade till lite fläskfile för att ha till dom sista resterna från nyårsafton. Jag skar upp vad jag ville ha och när jag hade ätit klart bar jag ut tallriken i köket och satte resterna av fläskfilen på spisen för att svalna lite. På spisen hamnar allt som ska svalna eftersom där är enda platsen Brynolf inte stjäl mat ifrån. Han har säkert bränt sig nån gång. Hör ett svagt ljud från köket som jag inte kan placera, konstaterar att Salle är där och han kommer inte när jag ber honom. Jag smyger ut och ser att han slickar sig om munnen. Jaja tänker jag, han har väl ätit lite innan jag kommer på att gå tillbaka och kolla fläskfilen. Jo men visst. Ätit hade han men inte det jag trodde utan min fläskfile. Hade han bara inte nuddat formen den låg i hade han lyckats med det perfekta brottet. Jag hade aldrig fattat att det va han. Visst hade jag kunnat tro att han hade ätit upp den men inte att han hade tagit den från spisen.

Jag har nämligen fått erfara att Brynolf och Salle ibland samarbetar med att stjäla mat. Eller samarbetar och samarbetar. Brynolf stjäl mat och lägger det på golvet och om inte matte är med så är det helt okej att stjäla från katten. En dag bråkade dom om min kycklingfile men tji fick dom för den tog jag tillbaka.

Jätten och pygmen

Så fick jag ju då äntligen träffa underverket, Taxen Tindra. Det första som slår mig är att hon är så oerhört liten. Visst jag är van vid Salle som jag tycker är lagom stor men ändå. Jag har fortfarande inte kommit över hur liten och nätt hon är. Två av mina katter är lika stora eller större än vad hon är. För att bevisa det hämtade jag ner bjässen Brynolf och Tindra blev besatt. Hon satt och stirrade på honom där han låg i stolen.
P förbarmade sig och lyfte upp henne för att hon skulle kunna nosa och som hon gjorde det. Sniffade ordentligt, tuggade lite och drog i skinnet. Inget som besvärade Brynolf direkt då han är van vid bra mycket tuffare tag av Saulos men tillslut tröt även hans tålamod och han gav henne en rak höger för att sen ta skydd på övervåningen. Tindra hittade honom senare i min säng och där fick han än en gång utstå lite valplek.

På vår promenad lyckades jag få några halvbra bilder som visar storleksskillnaden på Hoffen Saulos och Taxen Tindra.

Tindra i full fart

Jätten och pygmen i full fart

Jätten och pygmen traskar hemåt
Ser ni att hon är yttepytte liten jämfört med Saulos? Men söt!!!

Gott Nytt År

Dagen innan nyårsafton pratar jag lite med S och när vi kommer på att inte nån av oss har något planerat för nyårsafton än och att jag dessutom bor perfekt om man har hund som inte har upplevt raketer än eller en jycke som inte gillar smällar bestäms det att nyår firas här.

Jag lovar att fixa mat så ordnar S med sambo drickat. Eftersom allt bestämdes i sista sekunden fick jag dra in till Växjö och shoppa lite mat på nyåraftons förmiddag och lagom tills S och P med hundar dyker upp är jag klar med förberedelserna.

När Salle fattar att det är favoriten Levis som sitter utanför dörren byts vrålandet ut mot gnyende och pipande. När han sen fattar att Levis har skaffat taxvalp vet han inte var han ska ta vägen längre. Vi börjar med att ta en kort promenad och sen får jyckarna bekanta sig med varandra inne. Levis är nylöpt och vi bestämde att taxen Tindra ska nog börja löpa precis när som (vi får väl se om vi har rätt) eftersom mitt as till hund har pipit och gnytt och slickat dom i baken konstant sen dom två klev in innanför dörren. Kanske inte konstant men bra länge och inte med jätte långa uppehåll. Jag har bestämt att det beror på att han avgudar Levis och numera Taxen Tindra och INTE pga att han blir knäpp av löptikar. Han har ju träffat andra tikar som löpt utan att reagera överdrivet.

Senare på kvällen kommer min granne A med dotter och vi äter gott, spelar lite kort och dricker några öl och försöker ignorera Saulos. Vid 12-slaget skäller Levis en kort stund och drar med sig Salle som tror att han måste vakta lite. Tindra fattar aldrig vad dom pysslar med. Tillslut orkar ingen av oss va vakna längre så A med dotter drar sig hem och vi andra bäddar ner oss.

Innan S och P började färden hem till Lund via Ljungby idag käkade vi frukost länge, tog oss ut för att se S provåka sina nya skidor och hamnade på en lite längre promenad än vad vi tänkt från början. Helt enkelt ett perfekt nyårsfirande och en perfekt dag efter. Hoppas nu 2011 fortsätter lika bra.

Gott Nytt År alla
och ha en
riktigt god fortsättning